Ett bokprojekt om Förintelsens offer

​

Museichefen Johan Andrée, historiker, MA, arbetar med ett bokprojekt om Förintelsens offer, närmare bestämt de människor som begravdes på Pålsjö kyrkogård, Gravkvarter 15, i Helsingborg. Projektet kan följas här, och på Facebook-sidan Gravkvarter 15. Målsättningen är att publicera en bok om Gravkvarter 15 under år 2025.

​

Nedan följer museichefens inlägg om projektet, alltsedan det inleddes den 27 januari 2022.

​

Den 27 januari 2022

Förintelsens minnesdag uppmärksammas varje år den 27 januari – En nationell minnesdag i Sverige sedan år 1999 och en internationell minnesdag sedan år 2005. En dag som markerar den dag som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades av de framryckande sovjetiska styrkorna i andra världskrigets slutskede. En dag för att minnas det ohyggliga som då hade skett under Förintelsen, men framförallt en dag för att uppmärksamma oss alla på vad som kan ske när våra grundläggande mänskliga värderingar om alla människors lika värde attackeras av onda krafter.

​

Med anledning av Förintelsens minnesdag besökte jag Pålsjö begravningsplats i Helsingborg för att titta närmare på en minnesplatta som finns där. Minnesplattan som är gjuten i brons uppmärksammar att det ligger 40 polska män och kvinnor begravda i anslutning till minnesplattan. Det är koncentrationslägerfångar som transporterades till Sverige från Polen och Tyskland före och efter kriget i samband med Röda Korsets humanitära hjälpinsatser, bl.a. de Vita bussarna. De första transporterna kom i april 1945, dock befann sig många i ett mycket dåligt skick med sjukdomar, en del hade redan avlidit under resan mot friheten, och en del avled under sin vistelse i Helsingborg. De som avled gravsattes här under år 1945 inom gravkvarter nr 15. Ett gravkvarter som enligt uppgift tidigare brukade benämnas Fattigmanskvarteret eftersom de som inte hade råd med en egen begravning begravdes inom detta kvarter. Såvitt jag känner till så fick de begravda koncentrationslägerfångarna inga individuella gravstenar eller gravkors. 25 år senare år 1970 är det nationen Polen som ser till att denna gigantiska bronsplatta placeras som ett minnesmärke över sina forna landsmän. Minnesplattan är speciell, särskilt texten på polska och svenska med sina svenska felstavningar och meningsbyggnadsfel får en att småle lite… Allvaret i plattans inskription talar dock sitt tydliga språk från vilken jag citerar, med felstavning: Till Äreminne Av De I Sverige Avlidna Föra Detta Föngarna I Hitlers Koncentrationsläger.

​

Dock är namnen på alla de kvinnor och män som vilar här upptagna i en lång rad. Fast jag börjar undra om det verkligen är alla? Bara några meter till vänster ligger det faktiskt en ensam liten gravsten, halvt nerstucken i jorden, lite trasig… Det skymtar några rader skrivna på det hebreiska alfabetet, ett namn och årtalet 1945. Varför ligger den där?

​

Efter en tyst minut börjar jag gå därifrån och passerar då krigsgravarna som ligger precis bredvid koncentrationslägerfångarnas minnesplatta. Där vilar i ett gravkvarter 93 tyska soldater från båda världskrigen, de flesta med namn och individuell sten. Bredvid tyskarna ligger det brittiska gravkvarteret med 47 soldater begravda, de flesta med namn och individuell gravsten samt en pedagogisk informationstavla som berättar bakgrunden till varför dessa soldater begravdes här under andra världskriget.

​

Jag fortsätter min vandring ut från Pålsjö kyrkogård och passerar då de gamla lyktstolparna från början av 1900-talet, längst ner är ASEA:s gamla logo ingjuten, hakkorset… Jovisst, det är ju en urgammal symbol med en mångtusenårig historia. Tyvärr kapad av nazisterna på 1920-talet och numera för evigt förknippad med allt ont som bara går att komma på… Som museichef över ett militärhistoriskt museum och utbildad historiker kan jag inte låta bli att undra lite över andra världskrigets ”länkar” på Pålsjö begravningsplats… Här finns de tyska soldaterna, de allierade soldaterna, koncentrationslägerfångarna begravda inom några få meters avstånd, här finns spåren till hakkorsets historia…. Vilken plats – Men ändå så okänd….

​

Och, det är väl just detta som börjar irritera mig när jag kör tillbaka till min arbetsplats på Beredskapsmuseet. Varför är detta så okänt? Varför står det ingenting om detta i Helsingborgs stads stadslexikon, eller på informationen om Helsingborg på Wikipedia. Här nämns bara de tyska och allierade krigsgravarna… Jovisst, det står några blygsamma rader på Wikipedia om Pålsjö begravningsplats, och att det ligger några koncentrationslägerfångar begravda här – Inget mer. Dock står det desto mer om krigsgravarna… Jag känner lite att vi som nation och stad har missat något när vi inte på ett acceptabelt vis kan uppmärksamma de få platser i Sverige som verkligen är Förintelsens minnesplatser, en plats där avlidna koncentrationslägerfångar ligger begravda. Jag tycker att koncentrationslägerfångarnas gravplats med sin monumentala polska bronsplatta förtjänar ett något bättre öde. De som ligger därunder förtjänar att få sin historia berättad på denna plats, så att jag som besökare förstår vilka de är som vilar där och varför. För detta är ju en så oerhört viktig historia att bevara, att kunna förmedla, att ta lärdom av. För det är väl detta som Förintelsens minnesdags budskap handlar om? Så vem skall då berätta dessa döda koncentrationslägerfångars historia?

​

För att få ett svar på frågan började jag därför att försöka få en klarhet i vilka som egentligen ligger begravda i gravkvarter nr 15. Efter en noggrann genomgång i arkivet hos kyrkogårdsförvaltningen blev jag både förvånad och förfärad. Det visade sig att det inom gravkvarter nr 15 inte bara låg 40 polska medborgare begravda, där fanns även 25 andra koncentrationslägerfångar begravda inom gravkvarteret som tillsammans representerade ytterligare 12 andra nationaliteter. Det som gjorde mig upprörd var att detta är helt bortglömt, och att de 65 som ligger begravda där alla är offer för Förintelsen. Vid gravkvarter nr 15, eller inom Helsingborgs stad, finns det inte någon som helst information som individuellt berättar vilka de var, och varför de ligger begravda där.

​

Målet med mitt bokprojekt är därför att skriva en historik om de koncentrationslägerfångar som ligger begravda i gravkvarter 15, och att ge var och en av de 65 begravda ett namn. För bakom varje namn finns en unik människa med en berättelse, med en familj, ett öde och liv som slogs sönder och drastiskt förändrades på grund av Förintelsen. Kan vi få fram denna individuella historik kommer vi alla att kunna lära oss mer om Förintelsen. En fördjupad historisk kunskap om Förintelsen som genom de begravda i gravkvarter nr 15 kommer att kunna förmedlas till oss alla och till kommande generationer. Syftet är även att min efterforskning skall kunna ge ett underlag till en eventuell kommande utställning, men framförallt resultera i att det sätts upp en informationstavla vid gravkvarter nr 15. Det är en tuff utmaning, men jag har genom åren lärt mig att det omöjliga bara tar lite längre tid… Det jag nu efterlyser är all information som eventuellt kan finnas om de begravda, men även om hur den polska minnesplattan kom på plats år 1970. Kort sagt; All möjlig information som går att uppbringa! Skulle det vara några frågor Ni har om mitt bokprojekt så bara kontakta mig. Min ambition är att ha en färdig historik, ett bokmanus, att presentera till Förintelsens minnesdag år 2025, så att vi då med återvunnen respekt kan minnas de som ligger begravda i gravkvarter nr 15.

​

15 september 2022

På en gravkarta över gravkvarter 15 är alla gravplatser markerade med individuella nummer. De gravplatser inom det rödmarkerade fältet visar på den fysiska platsen för 39 olika gravplatser där 65 olika individer ligger begravda. Att antalet gravplatser inte stämmer i förhållande till antalet som ligger begravda, beror på att flera av gravplatserna disponeras av två begravda individer i samma gravplats. D.v.s en individ begravdes först på 2,5 meters djup, senare begravdes en individ till ovanpå på 2 meters djup i samma gravplats. Gravplatsernas numrering löper från nr 740 till nr 778. De gravplatser som användes först var nr 777 och 778. Här begravdes den åttonde maj, på samma dag som den totala tyska kapitulationen sker, två kvinnor; Georgette Elise Lehmann, Romersk-katolsk, född 5/12 1905 – död 2/5 1945 på Epidemisjukhuset Hälsingborg, från Frankrike, gravplats nr 777, och Maria Marbek, Romersk-katolsk, född 16/1 1894 – död 3/5 1945, på Epidemisjukhuset Hälsingborg, från Frankrike, gravplats nr 778. Gravplatsernas fysiska plats är idag inte utmärkta i gravkvarter 15.

​

16 september 2022

En ensam judinna i Gravkvarter 15

Röda Korsets räddningsaktion med de Vita bussarna i krigets slutskede till de nazityska koncentrationslägren var problematisk, och har i efterhand debatterats och kritiserats. Cirka 15 500 personer räddades, varav hälften från Skandinavien, cirka 7000 av polsk nationalitet och cirka 4000 av judisk härkomst. Hur urval, prioriteringar gick till kommer jag i detta skede inte att gå in på - men jag kommer att under mitt arbete studera frågan närmare... När det gäller de som var av judisk härkomst och som avled i Helsingborg, så begravdes nästan alla på den Judiska begravningsplatsen i Malmö. Detta efter en överenskommelse med Malmö Mosaiska församling. I Helsingborg avled totalt 29 individer av judisk härkomst, 28 av dem transporterades och begravdes i Malmö - En begravdes i Gravkvarter 15... Och det är hennes gravsten som syns på bilden i detta inlägg. Hennes namn var Estella Neuman, polsk-judisk härkomst, född 2/9 1904 avled 1/5 1945 på Röda Korslägret i Ramlösa ,begravd 9/5 1945, grav.nr 760. Vad jag hitintills fått fram så räddades Estella, med fångnummer 671, från det nazityska koncentrationslägret Ravensbruck av de Vita bussarna i slutet av april 1945. Eftersom Estella var från Polen så är det mycket troligt att hon tidigare suttit i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau, och vid evakueringen av lägret i januari 1945 förflyttats till Ravensbruck. En trolig förklaring till varför hon som ensam judinna ligger begravd i Gravkvarter 15, är nog att överenskommelsen att flytta avlidna av judisk härkomst till Malmö för begravning inte hade kommit till stånd då. Dessutom så avled Estella direkt efter ankomsten till Sverige, och var då bland de första att begravas i Gravkvarter 15. Hur det exakt förhåller sig med Estella, vem hon var, hennes liv och bakgrund i Polen, i de nazityska koncentrationslägren, är ett syfte och mål att bringa klarhet i med mitt bokprojekt.

Att notera är att de 65 individerna begravda i Gravkvarter 15 representerar 13 olika nationer enligt följande uppdelning:

40 st är från Polen

5 st är från Frankrike

5 st är från Lettland

3 st är från Ryssland

2 st är från Finland

2 st är från Estland

2 st är från Tjeckoslovakien

1 st är från Jugoslavien

1 st är från Italien

1 st är från Ungern

1 st är från Grekland

1 st är från Spanien

1 st är från Österrike

Vid mitt första besök på Gravkvarter 15, år 2021, så påtalade jag för kyrkogårdsförvaltningen att Estellas gravsten var halvt begravd i jorden... Vilket jag då tyckte var en aningen anmärkningsvärt... Vid ett besök jag nyligen gjorde i december 2022 så var hennes gravsten nu framgrävd och tvättad... Min fundering är om de andra begravda individerna tidigare hade individuella gravstenar, och om dessa numera återfinns strax under gräsytan... På det polska monumentet från år 1970 återfinns enbart de 40 begravda individerna som är av polsk härkomst, inklusive Estella... Begravdes de flesta i omärkta gravar år 1945, eller har gravstenarna successivt försvunnit under åren som gått? Varför finns bara Estellas gravsten, och med hebreisk text?

​

27 januari 2023

Helsingborgs Dagblad uppmärksammar mitt bokprojekt med en artikel i samband med Förintelsens minnesdag den 27 januari - Reflekterade över mina gråa tinningar…. Som skrives och uppmärksammas i artikeln så är det (ännu) ingen officiell ceremoniell hågkomst från Helsingborgs stads sida över, eller vid Gravkvarter 15…. Kanske något för staden att fundera över… Själv kommer jag under fredagen att besöka Gravkvarter 15 för att hedra Förintelsens offer i Helsingborg, och tända ett gravljus Det borde fler göra…

​

27 januari 2023

Efter dagens mycket uppmärksammade artikel om bokprojektet Gravkvarter 15 som gav läsarreaktioner, telefonsamtal och mejl, så begav jag mig till Pålsjö kyrkogård för ett besök och en stilla minnesstund. För det är ju dem som ligger begravda där som allting handlar om… Och idag, har vi ju Förintelsens minnesdag som officiellt uppmärksammas världen över denna dag, så även här i Helsingborg. Dock endast idag i Helsingborg genom Beredskapsmuseets försorg.

På plats vid Gravkvarter 15 tände jag ett gravljus och placerade på den polska monumentplattan, tillsammans med en liten sten. Tände även ett gravljus och lade en liten sten för Estella, som vilar under den enda individuella gravsten som finns på Gravkvarter 15. De övriga 64 är begravda i omärkta gravar… Att lägga en sten på en grav sägs vara en judisk sed, en liten hälsning: Du är inte glömd. En sten ligger kvar och är mera bestående än en blomma. Och, det är just detta som Förintelsens minnesdag handlar om, och varför vi just idag uppmärksammar denna dag – Du är inte glömd!

​

24 februari 2023

Gravkvarter 15 och dess historia tar sakta form. Följande dokument gav rejält höjda ögonbryn.

Året var 1945, på den tiden när offentliga upphandlingar inte fanns. Ett brev från en dösur begravningsbyrå som kände sig förfördelad vad gällde begravning av avlidna fd fångar från koncentrationslägren, som räddats till Sverige men tyvärr inte klarade sig. Begravningsbyrån fick svar; ”Smaklöst” skrev dåvarande civilförsvarschefen i Helsingborg.

​

12 mars 2023

Har under helgen haft den stora äran att vara inbjuden föredragshållare till konferensen ÖresundsLimmud i Köpenhamn - En konferens anordnad av det judiska samfundet i Danmark och den judiska församlingen i Malmö. Med föredragshållare från bl.a. Israel, USA, Storbritannien, Polen, Holland och Sverige… Naturligtvis så var det mitt masterexamen arbete som var lockelsen för konferensens deltagare ; Från Holocaust till Förintelsen - Etableringen av begreppet Förintelsen i svenskt språkbruk. Jag hade 50 min på mig att tala - Men, frågestunden och intresset från publiken drog ytterligare 40 min. Ett gott betyg! Denna konferens heter ju Limmud, vilket är hebreiska och betyder lärande - Vilket vi alla behöver göra om Förintelsens historia.

​

28 maj 2023

Arbetet med att avanonymisera alla de individer som ligger begravda i Gravkvarter 15 rullar på för fullt, och det är omfattande...

Arbetet har växt eftersom jag i min forskning nu även inkluderar alla de som under år 1945 kom med Röda Korsets eller med UNRRA:s hjälpinsats till Helsingborg, och därefter avled på flyktingförläggning eller sjukhus inom staden. Totalt var det 116 individer som avled i Helsingborg; 65 av dessa begravdes på Pålsjö kyrkogård i Gravkvarter 15, fyra belgare begravdes i ett annat gravkvarter på Pålsjö kyrkogård för att senare år 1961 grävas upp och flyttas till Belgien för en ny begravning, sex danskar avled och kremerades i Helsingborg för att sen begravas i Danmark, elva norrmän avled och kremerades i Helsingborg för att sen begravas i Norge, 28 av judisk härkomst och av skiftande nationaliteter avled i Helsingborg men begravdes i Malmö på den gamla judiska begravningsplatsen, två holländare avled i Helsingborg men begravdes i Lund på Norra kyrkogården i det då s.k. holländska kvarteret. 116 individer är en diger och skrämmande siffra, inte bara till sin numerär, utanför framför allt för att alla dessa avlidna representerar ett individuellt livsöde som fick ett tragiskt slut i just Helsingborg år 1945.

Jag har under våren ägnat mycket tid på Arkivcentrum Syd i Lund för att hitta och få en klarhet i olika ankomstlistor, transportlistor, sjuklistor, dödslistor, läkarkort, avlidenanmälningar, gravkort m.m…. Så sakteliga har nu individuella personakter börjat växa fram på var och en av de 116, vilka jag nu stämmer av och kompletterar med de centrala flyktingarkiven på plats i Stockholm på Riksarkivet.

På så vis får jag fram en bra bild över varje individs korta historia i Sverige, jag får värdefulla ledtrådar till födelse- och bostadsort i hemlandet, jag får fram släktingar, jag får fram vilka koncentrationsläger de suttit i, jag får fram hur de kom till Sverige med Röda Korsets Vita Bussaktion, eller UNRRA:s vita båtar. Men, det är ett mödosamt och tidsödande arbete, men det går…

En detalj i forskningsarbetet som dock ställer till det ordentligt är alla felstavningar i namn som skett under individens resa från Tyskland till Sverige, och framför allt i Sverige. För- och efternamnet på en polsk, ungersk eller rumänsk individ var tydligen inte det lättaste för Röda Korspersonalen att skriva ner, inte heller för kyrkans personal i gravböckerna. Alla individuella namn är till 85% felstavade. Det som har hjälpt mig att få fram rätta namn är alla siffernummer som individerna tilldelats under sitt sorgliga leverne. Från de tyska koncentrationslägernumren till de allierades transportnummer, till slutligen Röda Korsets/UNRRA:s nya individnummer. Kan man få en röd tråd i dessa nummer, får man också fram rätt individ och rätt namn. Betänk då att det i detta sammanhang rörde sig om cirka 20 000 flyktingar som kom till Sverige under april till juli 1945… Ett exempel på varianter i felstavning av ett namn är polacken Kotecki Wacław som i olika handlingar anges som Waclau Koterki, eller Kotechi Waclan eller Waclaw Kolecki… Eller polacken Wojtowicz Wojciech som i vissa handlingar stavas som Wajtowyck, Wojciech, eller Wojcisch eller Wajciech Wöjtowicz…

När den individuella dokumentationen är klar över individens liv i Sverige kommer jag nu att successivt övergå till forskning i de tyska arkiven över koncentrationslägerfångar. Ett arbete som redan påbörjats och väsentligen underlättas av att många tyska arkiv är digitaliserade och öppna för forskare, men, här är det om än mödosammare… Har du inte rätt uppgifter från början när du påbörjar sökningen efter en individ, så drunknar man snabbt i mängden av individuella offer, och de tyska arkiven har över 20 miljoner individer dokumenterade som på något vis var offer under Nazityskland… För att informera Er, som av intresse följer min FB-sida Gravkvarter 15, kommer jag att framöver, då och då, presentera korta avsnitt från den pågående forskningsprocessen. Har Ni synpunkter, reflektioner, tips eller åsikter så får Ni gärna delge mig dessa. Känner Ni för att dela inläggen på denna sida - Så gör gärna detta! Denna historiska information är till för att spridas. 

​

28 maj 2023

Som ett litet smakprov på min pågående forskning presenterar jag här ett livsöde, dock inte färdigforskat ännu – Ytterligare forskning och bearbetning återstår. På bilderna ser ni olika registerkort som dokumenterar den 17-åriga flickan Erna Friedmanns korta liv fram tills det att hon begravdes på Pålsjö kyrkogård, i Gravkvarter 15, augusti 1945.

Lite kort om vad arkivhandlingarna visar; Erna föddes den 29/4 1928 i staden Tarpa i Ungern, dotter till Daniel och Helena. När tyskarna ockuperade Ungern i mars 1944, kom också de särskilda SS Sonderkommando under ledning av SS-officeren Adolf Eichmann. Deras syfte var att samla ihop och deportera landets samtliga judar till förintelselägret Auschwitz-Birkenau i Polen.

Under tidsperioden 15/5–9/7 deporterades 434 000 judar med 147 tågtransporter. Vid ankomsten till Auschwitz mördades och gasades cirka 80%. Erna och hennes föräldrar anlände den 20/5 till Auschwitz. Vad som hände med Ernas föräldrar vet jag inte ännu, förutom att de då försvann i Auschwitz… Den 16-årige Erna däremot måste ha blivit selekterad för att överleva som arbetskraft i lägret. Den 4/10 1944 förflyttades Erna till koncentrationslägret Buchenwald i Tyskland för att där troligtvis arbeta med ammunitionstillverkning. En slutsats jag drar då det finns en marginalanteckning i de tyska lägerdokumenten om en placering för vapentillverkaren Krupp-Essen.

Buchenwald evakuerades till stor del av tyskarna i början av april 1945, då Nazityskland höll på att kollapsa. Cirka 15 000 fångar transporterades då till koncentrationslägret Bergen-Belsen, däribland Erna som redan då var sjuk i tyfus, diarré och hade lungsmärtor. De allierade befriade Bergen-Belsen i mitten av april månad, och därefter blev koncentrationslägret ett uppsamlingsläger för f.d koncentrationslägerfångar. Administrerat av de allierade/Britterna/Röda Korset, i syfte att kunna ge läkarvård och hjälp. I enlighet med överenskommelser mellan Röda Korset, UNRRA (United Nations Relief and Rehabilitation Administration), och Sveriges regering skickades cirka 9000 f.d koncentrationslägerfångar till Sverige för vård. Transporterna skedde med de s.k. Vita båtarna från Lübeck till Sverige under slutet av juni och fram till slutet av juli 1945.

Erna avreste den 10/7 1945 med M/S Karskär, vilken anlände till Helsingborg dagen efter. Erna som var sjuk vid ankomsten placerades på Ramlösa flyktingförläggnings sjukavdelning. Där påbörjades den medicinska behandlingen mot den konstaterade tuberkulosen som Erna led av. Sjukjournalen sträcker sig från den 12/7 till den 13/8 och är en sorglig läsning om en kropp som succesivt bryts ner och blir allt sämre. Den 13/8, kl 02.10 på natten, avled Erna Friedmann 17 år gammal. Tio dagar efteråt den 23/8 kl 15.30 begravdes Erna på Pålsjö kyrkogård i Gravkvarter 15, grav nr 755 på 2,5 meters djup. Begravningsförrättare var den katolske kyrkoherden Monsignor Assarsson, vilken hade haft ansvaret att jordfästa i stort sett alla avlidna f.d. koncentrationslägerfångar inom Gravkvarter 15. Erna Friedmann får därmed en begravning enligt katolsk sed, och registreras i gravboken som varande av romersk-katolsk trosbekännelse. Fast, under min forskning har det visat sig att Erna inte alls är katolik, hon är av judisk börd och trosbekännelse. Överenskommelsen som gällde då år 1945 med Mosaiska församlingen i Malmö; Var att alla av judisk börd som avled i Helsingborg skulle flyttas till Malmö för begravning på den judiska begravningsplatsen. Troligtvis var Erna så dålig vid ankomsten till Sverige att hon inte kunde berätta att hon var judinna, eller så missade personalen på flyktingförläggningen att registrera Erna som judisk. Erna är dock inte den enda av judisk härkomst som ligger begravd i Gravkvarter 15. Jag har under min forskning funnit ytterligare ett par individer till som är av judisk börd och som inte fick en judisk begravningsceremoni, eller att en sörjande kaddish lästes över dem.

Historien om Ernas korta liv är sorglig, men syftet med mitt bokprojekt är ju att vi skall kunna lära oss av historien genom Ernas liv. Att genom Erna och alla de andra 116 avlidna kunna förmedla en historia om vad som händer när mänskliga och demokratiska värderingar åsidosätts av mörka och destruktiva krafter. Krafter som inte bara finns bakåt i historien utan även är en verklighet i nutid, krafter som är beredda att skada och döda för att uppnå sina syften. Tyvärr så kommer dessa krafter alltid att finnas bland oss, vilket historien obönhörligen visar från dåtid till nutid.

Genom att lyfta Ernas historia från sin anonyma omärkta grav i Gravkvarter 15, återupprättar vi en del av hennes förlorade värdighet som en egen individ som levt ett liv. Vi ger henne en rättmätig plats i historien, och vi ger henne den egna identiteten åter. Dessutom kommer den färdiga historien om Erna att kunna fungera som en kunskapsportal till lärande om Förintelsen, eftersom Ernas historia berör olika företeelser inom Förintelsen. Eller som vår tidigare statsminister Stefan Löfven klokt skrev den 18/3 2021 på sin FB-sida:

Förintelsen kommer alltid att kasta en skugga över Europa. Genom att minnas de som mördades, vad de hette och det vi vet om deras liv kan vi göra motstånd mot det mördarna ville uppnå. Vi kan lyssna till dem som överlevde och lära oss av deras berättelse...

​

28 september 2023

En motbjudande stöld!

Hur kan någon stjäla ett monument över Förintelsens offer? Har denna tjuv sjunkit så lågt att inte ens den själsliga moralen ryggar tillbaka för något? Att stjäla en bronsplatta graverad med 40 namn på koncentrationslägerfångar som blev Förintelsens offer, det är ryggradslöst och saknar motstycke i uselhet! Det är lika uselt som stölden av "Arbeit macht frei"-skylten ovanför ingången till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau år 2009. Den stölden väckte internationell uppmärksamhet och avsky. Även denna stöld bör uppmärksammas och unisont fördömas officiellt av alla och envar i hela Sverige.

Kyrkogårdsförvaltningen på Pålsjö kyrkogård uppger att stölden är polisanmäld och utredning pågår. Bronsplattan väger några hundra kilo så en mindre kranbil bör ha använts vid stölden. Det kan förmodas att bronsplattan redan har smälts ner. Hur tänker en tjuv som smälter ner en bronsplatta med 40 namn på Förintelsens offer?

​

Johan Andrée, historiker, MA

Museichef Beredskapsmuseet