Sveriges första flykting- och Förintelsemonument - en bortglömd historia

 

I oktober år 1943 anlände flera tusen danska judiska flyktingar över Öresund till Sverige. Bara under en dag kom nära 900 flyktingar till Helsingborg! Totalt fann cirka 7000 flyktingar en fristad i Skåne, varav cirka 4000 flyktingar i Helsingborg.

​

Den 8 maj 1945. Andra världskriget var över och fred hade proklamerats i Europa. I Danmark hade de tyska styrkorna kapitulerat självmant från den 5.e maj. Nu skulle alla de tusentals danska medborgare som flytt från Danmark under den tyska ockupationen, och funnit en fristad i Sverige återvända hem.

 

Måndagen den 21 maj 1945, annandag pingst, till tonerna av stadens militära musikkår och den danska skolans barnkör sjungandes I Danmark er jag födt avtäcktes högtidligen i Hälsingborgs stadspark det danska folkets minnessten, i närvaro av tusentals åskådare, svenska och danska ministrar samt Hälsingborgs och Helsingörs borgmästare. 

​

Helsingörs borgmästare Peder Christensen höll i avtäckningstalet och yttrade följande ord: 

 

- Nu tackar Danmark Sverige för att det högsint, starkt och hjärtevarmt hjälpte dem som drabbades av det hårda ödet att vara flyktingar. Många människoöden är knutna till denna sten. Må den minna om allt vad vi danskar och svenskar lärt under dessa år, må den mana oss att bygga vår framtid på gemensam grund.

​

Flyktingmonumentet är skapat i svart smålandsgranit, bruten i Värpeshult vid Liatorp, och skulpterades av bildhuggaren Christian Keppner vid bröderna Wallins stenhuggeri i Älmhult. Stenen kostade 16 000 kr vilket finansierades genom insamlade medel, i huvudsak från de danska flyktingarna. Det konstnärliga motivet utformades av skulptören och konstnären professor Harald Isenstein, som var bördig från Tyskland och av judisk härkomst. Isenstein hade tidigare flytt från Tyskland till Danmark undan nazistisk förföljelse för att ånyo tvingas fly till Sverige hösten 1943. Motivet visar en flyktingbåt som korsat Öresund och tas emot vid den svenska kusten av en polisman och en medlem av Lottakåren. Längst bak i båten har Isenstein avbildat sig själv som flykting. Polismannen skall enligt muntlig tradition vara Göte Friberg, sedermera polismästare i Helsingborg, som personligen hjälpte många danska judar att fly till Sverige och även samverkade med den danska motståndsrörelsen. Den kvinnliga frivilliga försvarsorganisationen Svenska Lottakåren hjälpte ofta till humanitärt med omhändertagande och utspisning i samband med flyktingmottagandet. Inskriptionen på nederkanten till stenen lyder 

 

REJST AAR 1945 AF DANSKE FLYGTNINGE 

SOM I HÄLSINGBORG FANDT FRISTED OG VENNER

​

Flyktingmonumentets konstnärlige upphovsman Harald Isenstein har en intressant historia som förtjänar att lyftas fram i detta sammanhang. Isenstein föddes 1898 i Hannover, Tyskland. Studerade vid konstakademin i Berlin åren 1917–1920, med avbrott för tjänstgöring som soldat i första världskrigets slutskede. Isenstein etablerade sig därefter som skulptör och medgrundare av en konstskola i Berlin år 1925, där han även verkade som konstlärare. Efter det nazistiska maktövertagandet i Tyskland år 1933 stängdes konstskolan och konstverk av Isenstein förstördes av nazisterna, som klassade hans konst som degenererad eftersom han var jude. I samband med nazisternas organiserade bokbål den 10 maj 1933 som syftade till rena den tyska kulturen och motverka judisk intellektualism, kastades konstverk av Isenstein på bålet. Vid de Olympiska sommarspelen i Berlin år 1936 avlägsnade den nazityska propagandaministern Joseph Goebbels personligen en namnplakett, som namngav Isenstien som skapare år 1928 av en byst föreställande en känd tysk arkeolog. Även Isenstein arresterades år 1933 men släpptes och emigrerade därefter år 1934 till Danmark, Köpenhamn, för att undgå den nazistiska förföljelsen av landets judar. I Danmark grundade Isenstein en ny konstskola år 1935. I samband med Nazitysklands ökade förföljelser och den planerade deportationen av judar från det ockuperade Danmark i oktober 1943, flydde Isenstein över Öresund till Sverige. I Sverige öppnade han en konstskola i Lund år 1943 och arbetade även som musiklärare före det att han återvände till Danmark efter freden i maj 1945. Åter i Köpenhamn öppnade Isenstein en ny konst- och hantverksskola, och fortsatte att verka som en internationellt erkänd skulptör, illustratör och konstnär fram till sin död år 1980. Harald Isenstiens konstnärliga arv är omfattande och innefattar bland annat porträttbyster av Drottning Margrethe II, Niels Bohr, Karen Blixen och Albert Einstein. 

 

År 1958 flyttades flyktingmonumentet från Stadsparken år till sin nuvarande placering framför fasaden till Helsingborgs rådhus nedanför borgmästarens balkong, där även andra monument med anknytning till Sveriges hjälp i andra världskrigets slutskede i Helsingborg till de norska koncentrationslägerfångarna och den danska brigaden återfinns. 

 

Historien om det danska flyktingmonumentet och dess upphovsman Harald Isenstein är en historia som idag fallit i glömska. I Helsingborgs stadslexikon omnämns Flyktingmonumentet / Den danska minnesstenensparsamt på fyra rader. Vid flyktingmonumentet finns ingen text som informerar om dess särskilda historia, och varför danska judar tvingades fly det ockuperade Danmark över Öresund undan Förintelsen till säkerheten i Sverige.

 

Flyktingmonumentets historia bör lyftas fram ur sin glömska. Intill monumentet bör en informationsskylt placeras, med en text som berättar dess historia. Särskilt viktigt är detta nu när vi i början av oktober minns att det är 80 år sedan 7000 danska judar tvingades att fly till Sverige, undan en deportation mot en säker död i de nazityska förintelselägren.

 

Historien finns mitt bland oss i olika spår. Vissa spår är tydliga och vissa spår behöver hjälp för att bli tydliga, för att inte glömmas bort. Spåren av Förintelsen finns även här i Helsingborg.

 

Flyktingmonumentet vid Rådhuset är inte bara Sveriges första monument som minner om flyktingarna som kom till Sverige under det andra världskriget. Det är även Sveriges första monument med anknytning till Förintelsen. Vi behöver inte konstruera nya spår och nya monument om Förintelsen för att vår generation inte känner till, eller har glömt bort de gamla spåren. Med ett synliggörande av den historia som varit, motverkar vi även den historiska okunskap som idag nyttjas av mörka krafter som inte vill att historiens spår om Förintelsen skall synliggöras och återberättas. Om detta må vi berätta!

 

Johan Andrée, historiker, MA

Museichef Beredskapsmuseet