38. En Svensk Tiger - Berättelsen om Beredskapsmuseet

Varmt välkommen till min berättelse om hur Johan Andrée och jag – med hjälp av många underbara människor – byggde upp Beredskapsmuseet, Sveriges enda museum i en underjordisk anläggning från andra världskriget.

Har du inte läst serien tidigare rekommenderar jag att du börjar från början, med inlägg 1 . Därifrån leder varje inlägg vidare till nästa.

Vid pennan

Marie Andrée

Administratör och medgrundare av Beredskapsmuseet

KAPITEL III - ANGREPPET ( 2010 )

AVSNITT 5 - "Snälla, säg till dem. Be dem sluta!"; Hösten 2010

Ännu en gång vill jag poängtera att det jag återger är vad jag upplevde 2010. Det är tyvärr inga överdrifter och allt finns dokumenterat i artiklar, nyhetsinslag och i skrivelser i SFHM:s arkiv.

Inget kunde stoppa händelseutvecklingen

Jag skrev brev till kulturministern. Vi uppvaktade Kulturdepartementet. Två gånger åkte vi till Stockholm. Satt på departementets kontor. Jag ringde departementet varje gång SFHM agerade på nytt mot oss, men reaktionerna uteblev. Allt jag fick till svar var att departement får inte styra över myndigheter. Jag skrev till JO och ifrågasatte om SFHM verkligen skulle ha rätt att agera mot enskilda på så sätt som de gjorde mot oss. Men ingenting hjälpte. SFHM fortsatte angripa oss från alla håll och ingen lösning fanns i sikte.

Den 10 augusti 2010 kom en kopia på ett mail till min inkorg. Det brevet värmde hela min själ. Tack Christina!

"Till kulturministern

Jag tar kontakt med anledning av den pågående konflikten mellan Beredskapsmuseet och SFHM, Statens Försvarshistoriska museer, som det rapporterats om bl a i en artikel idag på SvD:s kultursida…. Kort sagt finner jagdet i allra högsta grad upprörande att statens - d.v.s. skattebetalarnas - pengar används av SFHM för att "komma åt" föremål som deponerats hos Beredskapsmuseet, i synnerhet som dessa skulle ha skrotats om inte Beredskapsmuseet tagit hand om dem och sett till att de lagades så att de nu kan tjäna som utställningsföremål. Kort sagt kan jag inte som medborgare och skattebetalare i demokratin Sverige acceptera att en statlig institution får använda statliga medel (= skattepengar) på det destruktiva sätt som SFHM nu håller på att göra, och jag kommer att aktivt bevaka frågan också i fortsättningen.

Med vänlig hälsning, Christina A."

Vad var SFHM:s syfte?

Det var helt omöjligt för mig att förstå varför SFHM hade inlett den här märkliga kampanjen mot oss. Jag kunde bara hitta en orsak och det var den där historien om det påstådda tillståndet från Rikspolisstyrelsen.

Jag har i tidigare inlägg berättat att jag lade ut allt jag hittade om SFHM på vår hemsida. Det här är vad jag berättade om på museets hemsida.

Licensfria "rekvisitavapen"

SFHM:s årsredovisning för 2008 innehöll följande rader.

”Ett stort antal moderna handeldvapen och pjäser har gjorts permanent obrukbara så att

museerna har möjlighet att visa dem för allmänheten…Förutsättningarna för att visa fler typer

av vapen i utställningarna har ökat. Fyra frivilliga arbetsgrupper har bildats i

Kristianstad, Östersund, Strängnäs och Boden med uppgift att

göra moderna, licenspliktiga vapen obrukbara.”

I SFHM:s årsredovisning för 2009 återfanns följande text. 

"Ett stort antal moderna handeldvapen och pjäser har gjorts permanent obrukbara

så att museerna har möjlighet att visa dem förallmänheten.

Kansliet har tagit fram ombyggnadsbestämmelser för ett antal särskilt

farliga pjäser vilket har fått till följd att Rikspolisstyrelsen medgivit

tillstånd att dessa skall bedömas som licensbefriade s.k. rekvisitavapen. "

Per telefon hade jag redan fått besked från Rikspolisstyrelsen att något sådant tillstånd inte fanns. Men jag behövde det i skrift också. Så ett brev till Rikspolisstyrelsen gick iväg. Det tog inte lång tid att få svar. Rikspolisstyrelsen hade aldrig meddelat något tillstånd. Ett sådant tillstånd skulle strida mot vapenlagen skrev Rikspolisstyrelsen. Trots detta diskuterades från SFHM:s sida redan i november att vapen kunde göras om så de blev ”licensfria”.

Konsultbolaget

De som hade tagit fram ombyggnadbestämmelser för att bygga om vapen enligt det aldrig utfärdade tillståndet från Rikspolisstyrelsen var ett konsultbolag, frekvent anlitat av SFHM. Utifrån konsultbolagets fakturaunderlagen med bifogade redovisningar kunde utläsas att enbart år 2008 fakturerade konsultbolaget SFHM 650 000 kronor för diverse vapenuppdrag. De avlönade konsulterna var till största delen pensionärer med intressen i särskilt två av SFHM:s bidragsfinansierade museer. Det förekom även pensionärer som arbetat på SFHM i konsultlistorna samt pensionärer med ett förflutet inom försvaret och FMV. Ingenstans i årsredovisningen framgick att SFHM hade något samröre med något konsultbolag och det framgick inte heller att konsultbolaget hade tillstånd att hantera licenspliktig materiel.

Mot bakgrund av Rikspolisstyrelsens besked framstod konsultbolagets ombyggnadsbestämmelser som verkningslösa. Det gick helt enkelt inte att göra ett vapen "licensfritt", hur det än kunde tänkas byggas om. Men trots detta faktum erbjöd konsultbolaget, på uppdrag av SFHM, ombyggnad av obrukbara kanoner på ett stort antal museer – inte bara de bidragsberättigade museerna – med hjälp av dessa ombyggnadsbestämmelser.

Johan drar sig till minnes...

Johan och jag pratade om de underlag jag hittat, och den information som fanns att ta del av i SFHM:s årsredovisningar. Johan drog sig till minnes att han redan i november 2009 hade haft en skriftväxling med SFHM. SFHM hade erbjudit en ”ombyggnad” av museets luftvärnskanoner för den nätta summan om 12 400 kronor exklusive moms. SFHM skrev till Johan:

”Om jag inte missminner mig så vill man ha pjäsen utomhus.

För att detta skall vara möjligt måste den "skrotas" till rekvisitavapen.

Då är ju också licensfrågan avklarad."

Johan svarade SFHM:

”Skall detta verkligen vara nödvändigt????

Pjäsen är deaktiverad av Marinverkstaden enligt konstens alla regler.

Eller är "affärsidén" att plocka in varenda monumentpjäs som står

utomhus och "skrotdeaktivera" dessa för dyra SMHA-pengar...

Tycker nog att pengarna kan användas bättre,

då detta är ett konstruerat problem...Tycker jag.

Johan"

SFHM besvarade aldrig Johans brev. Efter skriftväxlingen hårdnade SFHM:s ton mot Beredskapsmuseet, tills det slutligen bröt ut i de där samtalen i februari. Om det fanns något samband mellan skriftväxlingen mellan Johan och SFHM och vad som utspelade sig senare har jag förstås ingen kännedom om.

Skrotning av vapen, museiföremål

I en skrivelse till en privatperson skickad den 26 augusti 2010 skrev SFHM följande om sina skrotningsmetoder:

" SFHM har tagit fram tekniska beskrivningar på hur olika vapentyper skrotas (utan att museibesökaren upptäcker det), iordningsställt provexemplar och informerat RPS (Rikspolisstyrelsen) och FMV (Försvarets materielverk) om dessa åtgärder. Ingendera myndigheten har haft några invändningar (FMV ansåg t o m attvi gjort mer än vad lagen kräver). En ytterligare fördel för museerna är att vapenlicens ej erfordras för dessa ”skrotvapen”. För närvarande har vi tekniska beskrivningar på två typer av 40 mm lvakan, 20 mm lvakan, pvpjäs 1110 samt tre typer av kulsprutor. Arbete pågår med att ta fram tekniska beskrivningar för grg och grk. Vad avser museet i Ystad, tog SFHM (i sällskap med handläggare från polisen) under 2009 upp problemen med den dåvarande styrelsen varvid det överenskoms om att de tre lvpjäserna som var utställda i museet skulle bytas ut mot ”skrotpjäser”. Ombyggnaden (skrotningen) och transporten av pjäserna till Ystad behövde museet inte betala. Ingen på museet hade då en aning om att en pjäs var en ”gåvopjäs”. Marie lyckades ställa till en del trassel vid bytet av pjäserna genom att utnyttja sina ”jur kand”-kunskaper för att lura den nyvalda styrelsen att tro att detta var olagligt."

Jag uppfattade SFHM:s brev som att jag på något sätt klandrades för något, men exakt vad jag hade gjort förstod jag inte. Jag hade ju aldrig påstått att SFHM agerade olagligt. Jag hade påstått att det inte var lönt att bygga om vapen eftersom de inte blev licensfria ändå. Jag mindes SFHM:s telefonsamtal till mig den där gången i februari. Var det den här delen av SFHM som jag inte fick rota i? När jag nu återigen fick del av SFHM:s uppfattning att vapen fortfarande skulle kunna vara "licensfria", så vände jag mig ännu en gång till RPS och begärde ut de ombyggnadsbestämmelser som SFHM påstod sig ha informerat RPS om.

Svaret kom den 6 september 2010 från Lars Bjöhle, RPS:

”För tydlighetens skull påpekas att Rikspolisstyrelsen inte fattat något beslut om tillstånd eller medgivit att vissa vapen kan bedömas som licensbefriade för visning i museiverksamhet…Det kan också i sammanhanget nämnas att Rikspolisstyrelsen avser att gå ut med information till landets polismyndigheter om tillämpning av vapenlagens regler om obrukbara vapen och skrotning av vapen.”

Vapenägarnas förbund ställde också frågan till RPS angående SFHMs påstående gällande ombyggnadsregler som innebar ”licensfrihet”. Lars Bjöhle svarade:

”Rikspolisstyrelsen kommer att gå ut med information till landets polismyndigheter om tillämpning av vapenlagens regler om obrukbara vapen och skrotning av vapen. Utöver detta kommer en dialog att föras med Statens försvarshistoriska Museum angående sådana vapen som överförs från statligt innehav till civilt innehav.”

Den 22 september 2010 kom en skrivelse från SFHM till Sveriges vapenägarens förbund. Nu skrev SFHM:

”Åtgärdade vapen erfordrar fortfarande vapenlicens om SFHM deponerar ut dem till ett lokalt museum.”

Därmed, allt som SFHM tidigare påstått om "licensfria rekvisitavapen" hade nu ersatts med ett uttalande om att vapen skall ha licens.

Hur mycket betalade SFHM konsultbolaget för ombyggnadsbestämmelser och ombyggnad till "licensfria rekvisitavapen"? Jag hade svårt att få ut fakturorna eftersom SFHM vägrade lämna ut dem till mig, men till sist lyckades jag via lite omvägar. Myndigheter fick nämligen redan 2010 alla fakturor skickade till externa parter... 2,6 miljoner kronor betalade SFHM ut till konsultbolaget under år 2009, enligt fakturaunderlagen. Ett flertal ”rekvisitavapen” hade levererats till ett flertal privata museer som exempelvis Ystads militärmuseum, Teknikland Optand och Flygande museet i Västerås. Museerna hade fått besked att vapenlicens inte behövdes eftersom de ombyggda vapnen var "licensfria".

Överskottsförsäljning och fordonsauktion

Under år 2008 sålde SFHM överskottsmateriel ur museisamlingarna. Försäljningen inbringade 557 000 kronor. En stor del av inkomsterna härrörde från SFHMs hämtning hos Wermlands militärhistoriska förening. Bland annat såldes föreningens sjukvårdsterrängbil (reg nr BSC529) för 21 250 kronor. Terrängbilen exporterades ett halvår senare till Holland. Av de 34 objekt som såldes på Armémuseums/SFHM:s fordonsauktion kom minst 21 fordon från Wermlands militärhistoriska förening. Under år 2009 såldes återigen överskottsmateriel ur SFHMs museisamlingar. Intäkterna blev 498 000 kronor. Konsultbolaget arvoderades för att ha arrangerat auktionerna.

Gåvokanonerna på Ystads militärmuseum

Ystad Militärmuseum fick besök av SFHM som tog med sig en av museets luftvärnskanoner som var en så kallad ”gåvokanon”, inköpt av invånarna i staden genom en insamling under andra världskriget. Jag vill verkligen påtala att det är enormt svårt att finna luftvärnspjäser med direkt koppling till civilbefolkningsinsamlingarna, vilket innebär att när det finns en sådan pjäs ska den bevaras!

SFHM påstod att gåvopjäsen var ”livsfarlig” och bytte ut den mot en kanon som deaktiverats enligt de till synes verkningslösa ombyggnadsbestämmelserna. Arbetet hade enligt fakturaunderlagen utförts av konsultbolaget. Jag underrättade omgående både Armémuseum och ICOM om vad som höll på att ske, att SFHM var på väg att fördärva enovärderlig del av vårt kulturarv. SFHM skrev följande rader om gåvopjäsen.

”När vi fick höra att en av pjäserna eventuellt var en gåvopjäs undersöktes detta omedelbart och visade sig vara ett faktum. Då SFHM inte har någon identifierad gåvopjäs i gott skick har vi beslutat att denna skall bevaras intakt och återfå rätt silverskylt. Pjäsen kommer att transporteras till AM:s magasin för luftvärnspjäser i Halmstad (ingår i SMHA-museet där). Säkerheten där har uppgraderats så att den följer lag och föreskrifter."

Därmed, i stället för skrotning hamnade pjäsen i oförändrat skick i - Halmstad. SFHM lämnade kvar silverplaketten på Ystads militärmuseum som är avvecklat sedan några år tillbaka. Historien förtäljer inte om silverplaketten någonsin levererades till Halmstad.

Ystads allehanda skrev flera artiklar om turerna med gåvokanonerna. SFHM uttalade sig till tidningen både om mig och om hämtningen. Som ”tack” för min insats att rädda gåvokanonen blev Beredskapsmuseet strukna från SFHM:s hemsida. Nu var vi avförda från allt samröre med SFHM.

När det spred sig i museivärlden om vad som hade hänt på Ystad militärmuseum började fler museer opponera sigmot SFHM. Det kröp fram att SFHM hade besökt en rad privata museer. SFHM påstod till museerna att SFHM måste ta hand om museernas vapen för att bygga om dem så att de blev licensfria. Ombyggnaden skulle ske enligt SFHM:s riktlinjer och så framhölls det av SFHM att museerna inte behövde bekosta något själva, för SFHM stod för alla kostnader. Tidningen Bohusläningen intervjuade Bohusläns museum, Ängelholms flygmuseum, Hässleholms museum, Ystads militärmuseum, Flygande museet i Västerås och LV 3 museum i Norrtälje. I Bohusläningens artikel berättade museerna om SFHM:s besök och konsultbolagets förslag att ”bygga om” vapen för att de skulle bli ”licensfria”. Museerna hade protesterat och det konstaterades att den påstått nödvändiga ombyggnaden var fullständigt meningslös.

Det blev en allt tjockare soppa och jag stod mitt i den. Hur skulle jag ta mig ur detta? Jag fick rådet att sluta berätta om SFHM, sluta rapportera, men varför skulle jag sluta? Det var ju såhär det var och det var förskräckligt. Nej, jag tänkte fortsätta hålla fanan högt. Jag skulle fortsätta rapportera. Jag hade inte gjort något fel. Var det någon som skulle sluta med något, så var det faktiskt SFHM.

Vi hörs snart igen!

Marie Andrée

Administratör och medgrundare av Beredskapsmuseet

TILL NÄSTA INLÄGG!