32. En Svensk Tiger - Berättelsen om Beredskapsmuseet

Varmt välkommen till min berättelse om hur Johan Andrée och jag – med hjälp av många underbara människor – byggde upp Beredskapsmuseet, Sveriges enda museum i en underjordisk anläggning från andra världskriget.

Har du inte läst serien tidigare rekommenderar jag att du börjar från början, med inlägg 1 . Därifrån leder varje inlägg vidare till nästa.

Vid pennan

Marie Andrée

Administratör och medgrundare av Beredskapsmuseet

KAPITEL II - DE LYCKLIGA ÅREN ( 2000 – 2009)

AVSNITT 16 - Nytt avtal med Gustaf Trolle, en krona per år!; 2009

Avtalen med Gustaf Trolle

De första åren i Djuramåsa, 1997 – 2008, hade vi en överenskommelse med Gustaf Trolle om att vi skulle betala en krona per besökare. Jag ville göra rätt för oss, så för min egen del krävdes registrering av minsta barn även om de inte betalade entréavgift. Även om avtalet innebar tidsödande redovisning med extra kostnad för revisorns arbete, som jag själv ville ha för att verkligen visa att vi hade redovisat rätt, var det väldigt bra med en besöksanpassad hyra eftersom vi aldrig visste om det skulle komma några besökare över huvud taget.

2009 var det dags igen att omförhandla avtalet och jag föreställde mig, som i alla sammanhang, sämsta möjliga scenario. Min rädsla för katastrofer var en kvarvarande effekt av det som hänt mig privat i livet och hade egentligen inte ett dugg att göra med vårt möte med Gustaf Trolle. Mina tankar rusade; tänk om hyran höjdes till ett monstruöst belopp! Tänk om museet inte fick vara kvar! Tänk om vi var tvungna att återställa allt… Vi åkte till Kulla Gunnarstorp, Johan och jag. Det var väldigt tyst i bilen. Ingen av oss sa något. Johan har en nerv vid sidan om kinden som alltid rycker som om det vore en lös tråd i ansiktet när han är nervös. Nu var det som om det satt en självspelande liten harpa i kinden på honom. Vi klev in till Gustaf Trolle. Han log sådär fryntligt och gemytligt som bara han kan göra. Det bådade gott, men man kunde ju aldrig veta... Vi slog oss ner på Gustaf Trolles kontor. Småpratade. Och sedan var det dags. Han lade fram det nya avtalet och bad oss läsa igenom det innan vi signerade. Jag började läsa. Mina ögon fylldes med tårar som sakta trillade över mina påsar under ögonen, och ner på kinderna. Gustaf Trolles nya hyra var satt till EN krona per år. En krona. En enda. Jag tittade på honom och sa att jag var lite osäker på om vi skulle klara att betala avgiften. Johans harpspelande kind upphörde att röra sig vildsint upp och ner. Vi var så tacksamma och så glada. Den kvällen firade vi och jag sov en djupsömn som om jag inte sovit på flera år.

Det nya avtalet letade sig vidare till massmedia och i en intervju med Helsingborgs dagblad sa Gustaf Trolle följande rader:

"Museet bevarar dess historia och är himla duktiga på det. Jag vill gärna att de blir kvar. Då tyckte jag att en krona om året, kontant betalning den 1 juli, inte var helt fel. Jag hade kunnat sätta ett annat belopp, men museet är beroende av antalet besökare. Blir det en fin sommar, där alla ligger på stranden, kommer ingen till museet. Då hade hyran blivit en ständig plåga. Hur skulle de då få arbetsro?"

Gustaf Trolle får medalj!

Den 9 december 2009 tilldelades Gustaf Trolle Helsingborgs Försvarskommittés förtjänstmedalj i guld av åttonde storleken. Kyrkan var nästintill fullsatt. Helsingborgs Hemvärns Musikkår spelade. Än en gång stort tack, Gustaf Trolle! Vad hade vi gjort utan dig? Ingenting, faktiskt, för Beredskapsmuseet hade bara varit en dröm om vi inte fått tillstånd att hyra marken.

Vi hörs snart igen!

Marie Andrée

Administratör och medgrundare av Beredskapsmuseet

TILL NÄSTA INLÄGG!