Ransoneringen i Sverige 1939–1945 – så klarade Sverige hushållningen

​När andra världskriget bröt ut 1939 stod Sverige inför en stor utmaning. Som neutralt land var man beroende av import av livsmedel, bränsle och andra viktiga varor. När handelsvägarna begränsades efter den tyska ockupationen av Norge och Danmark 1940 blev det nödvändigt att införa ett omfattande ransoneringssystem för att säkra försörjningen och fördela landets resurser rättvist.

 

Ett omfattande ransoneringssystem

Redan hösten 1939 började myndigheterna förbereda ransoneringen. Med hjälp av beredskapskort och senare personliga ransoneringskort kunde staten snabbt reglera försäljningen av varor när bristsituationer uppstod. Organisationen var omfattande. Folkhushållningsdepartementet ansvarade för ransoneringen nationellt, medan kristidsstyrelser och kristidsnämnder hanterade utdelningen av kuponger lokalt. För att köpa en ransonerad vara krävdes rätt kupong – utan kupong blev det inget köp.

 

Vilka varor ransonerades?

Under krigsåren kom en lång rad varor att omfattas av ransonering. Bland de första var kaffe och te, följt av socker, mjöl, bröd, kött, ost och matfett. Med tiden tillkom även tvättmedel, skor, textilier, tobak och många andra vardagsvaror. Kaffe blev snabbt en symbol för krigstidens vardag. Ransonen varierade under åren och konsumtionen minskade kraftigt jämfört med tiden före kriget. Bristen ledde också till en stor marknad för kaffesurrogat och andra ersättningsprodukter.

​

Kuponger och särskilda tilldelningar

Ransoneringssystemet var inte lika för alla. Personer med fysiskt krävande arbeten, gravida, sjuka och småbarnsfamiljer kunde få extra tilldelning av exempelvis bröd, kött, smör, ägg och tvättmedel. Även tillfälliga besökare i Sverige kunde få särskilda kupongkort. För restauranger fanns särskilda restaurangkuponger, samtidigt som restaurangerna själva fick särskilda inköpstilldelningar för att kunna bedriva sin verksamhet.

​

Ersättningsprodukter blev vardag

När tillgången på många varor blev begränsad utvecklades ett stort antal ersättningsprodukter. Kaffesurrogat, äggersättning och olika fettersättningar blev vanliga inslag i hushållen. Totalt godkändes hundratals olika ersättningsprodukter under krigsåren. Även matlagningen förändrades. Många minns exempelvis de konserverade "äggen i vattenglas", som kunde lagras länge men främst användes i bakning.

​

Kläder och skor på poäng

Från 1942 omfattades även textilier av ransoneringen. Kläder, skor, sängkläder och andra textilvaror köptes med ett poängsystem där olika plagg hade olika poängvärden. Varje person tilldelades ett begränsat antal poäng som skulle räcka under en längre period, vilket gjorde att många lagade och återanvände sina kläder i betydligt större utsträckning än tidigare.

​

Slutet på ransoneringen

Trots att andra världskriget tog slut 1945 fortsatte ransoneringen under flera år på grund av den fortsatta bristen på många varor. Först 1951 avskaffades de sista ransoneringskorten och Sverige kunde återgå till fri handel utan kuponger.

​

Ett stycke svensk beredskapshistoria

Ransoneringen blev en av de mest omfattande civila insatserna i Sveriges moderna historia. Systemet gjorde det möjligt att fördela begränsade resurser och säkerställa att hela befolkningen hade tillgång till de viktigaste förnödenheterna under en av Europas mest oroliga perioder. Idag är ransoneringskorten och kupongerna viktiga historiska dokument som berättar om hur vardagslivet förändrades under krigsåren och hur Sverige organiserade sin krisberedskap.

​

Vill du lära dig mer om ransoneringen rekommenderas ett

besök i Beredskapsmuseets utställning "Kristidsmat".

Du kan även köpa Beredskapsmuseets Kristidskokbok

i museets webbutik och givetvis även över disk på museet.

Länk till kokboken i webbutiken finner du här!