5. En Svensk Tiger – Berättelsen om Beredskapsmuseet
Uppdaterat: 11 aug.
Varmt välkommen till min berättelse om hur Johan Andrée och jag – med hjälp av många underbara människor – byggde upp Beredskapsmuseet, Sveriges enda museum i en underjordisk anläggning från andra världskriget.
Har du inte läst serien tidigare rekommenderar jag att du börjar från början, med inlägg 1 . Därifrån leder varje inlägg vidare till nästa.
Vid pennan
Marie Andrée
Administratör och medgrundare av Beredskapsmuseet
KAPITEL I - DRÖMMEN OCH STARTEN ( 1996 – 1999)
AVSNITT 5 - FÖRSEGLINGEN AV BATTERI HELSINGBORG 1990/91
1990 blåste fredens vindar i världen. Det kalla kriget hade upphört. Berlinmuren fallit. De baltiska staterna, Ukraina och en rad andra nationer återfick sin frihet. Öst och Väst fanns ej mer. Tron på Den Eviga Freden var stark. Igen. Precis som Den Eviga Freden en gång förväntades efter första världskrigets slut. Och vi har väl aldrig någonsin lärt oss av vår historia. Politikerna bestämde att hela vårt svenska försvar skulle avvecklas, civilförsvarsföreningar behövdes ej och våra lager av drivmedel, livsmedel och annat skulle bort. Så även Batteri Helsingborg. Och det skulle gå undan, tyckte politikerna. Kostnaderna för att avveckla anläggningar i raketfart blev dyrare än om anläggningarna hade förrådsställts i hundra år…. Inom några år var även den allmänna värnplikten avskaffad. Det var definitivt inget framtidsyrke att vara militär.
Försvarets uppdrag inför Batteri Helsingborgs avveckling var att riva hela rasket och återställa marken till åkermark. Därefter skulle fastighetens arrende avslutas (Gustaf Trolles mormor Brita Wachtmeister tecknade arrendet med försvaret när anläggningen skulle byggas år 1940) och marken återlämnas till godsägare Gustaf Trolle på Kulla Gunnarstorps gods. Men rivning av anläggningen? Nej, verkligen inte, det är ju en del av vårt kulturarv! sa Gustaf Trolle. Han beordrade försvaret att hela anläggningen skulle vara kvar, orörd, men förseglad. Efter Gustaf Trolles anvisningar, i samråd med Riksantikvarieämbetet genom dåvarande Länsantikvarien Skåne Carin Bunthe, förseglades anläggningen men ingen del av anläggningen revs. Allt blev kvar, om än stängt, gömt, under jord. Utan Gustaf Trolle hade Batteri Helsingborg varit borta, för alltid.
Innan avvecklingen inleddes fick Helsingborgs stad erbjudande om att ta över anläggningen. Staden sade bestämt nej och menade att det fanns inget som helst intresse för stadens sida att ta över en gammal försvarsanläggning. Vem skulle väl vilja besöka något sådant? menade staden. Staten genom Statens försvarshistoriska museer, SFHM, tillfrågades också, men absolut inte, sa SFHM. Det var inte intressant att bevara en gammal anläggning, särskilt inte när den låg så långt från Stockholm. Ingen skulle väl vara intresserad av att besöka en sådan anläggning. Lennart Andersson erbjöd sig att ta över sammanställningsplatsen och odla champinjoner därnere, men den tanken gick inte hem hos någon. Försegling skulle det bli.Så det blev försegling.
Försvaret tyckte det var riktigt sorgligt att anläggningen inte skulle bevaras, så det slogs på stort en allra sista gång genom en avvecklingsceremoni vid Batteri Helsingborgs barackläger, med fanvakt och allt. Bilderna nedan är från troppandet av KA2-fanan vid baracklägret i juni 1991.
Sista dagen av avvecklingen genomfördes den 25 september 1991. För att på något sätt minnas den dagen lades en tidning med dagens datum ner i kanonen Brita. Sedan var det över för Batteri Helsingborg. Anläggningen föll snabbt i glömska, särskilt som den var hemlig ända till dess avveckling. Knappt någon kände till anläggningens existens och än mindre att den hade förseglats.
Kapten Tommy Bengtsson, chef för Marinbasens verkstad i Karlskrona, han ansvarade under avvecklingen bl a för att KA2 Karlskrona skrotade de fyra kanonerna Asta, Brita, Maja och Sonja. Det bestämdes att kanonerna skulle få stå kvar efter ”avväpning” under betongförseglingen, dvs de skulle skrotas invändigt så pass att det aldrig mer skulle bli möjligt att skjuta med dem. Under avvecklingen var en av de viktigaste åtgärderna att bekosta sanering av en dieseltank nere i sammanställningsplatsen. Dieseltanken hade använts för anläggningens elförsörjning. Saneringen av den gamla dieseltanken var rejält dyr, men absolut nödvändig.
Trots alla negativa besked om bevarande fanns ändå en tanke, en förhoppning, hos alla som avvecklade Batteri Helsingborg; Tänk om det till sist kunde skapas ett museum av hela anläggningen. Staffan Forsberg, en av avvecklingscheferna på Fortifikationsverket, han tyckte det var historisk tragik att inte bevara den enda kvarvarande anläggningen som uppförts under beredskapsåren och dessutom tjänstgjort under hela det kalla kriget. I största hemlighet bestämde Staffan sig för att – i strid med ordern om försegling av alla anläggningens delar – spara fjärde pjäs med Kanonen Maja. Han såg till att elförsörjningen var igång och en luftavfuktare gjorde vad den kunde för att hålla den enda icke förseglade pjäsbunkern bokstavligen över vattenytan. Framför kanonen Maja växte träd upp och till sist var bunkern gömd under vegetationen.
Nu hoppas jag att du, kära läsare, har fått del av anledningen till att Batteri Helsingborg finns kvar, att anläggningen inte jämnades med marken. Det var viljan att bevara kulturarvet. Insikten att vi inte ska fördärva vår historia, vi ska bevara den. Tack Gustaf Trolle, Kulla Gunnarstorps gods. Tack Staffan Forsberg på Fortifikationsverket. Tack Tommy Bengtsson och hela pjäsverkstaden på KA2 Karlskrona för att ni såg till att anläggningen bevarades, om än förseglad under jord.
Vi hörs snart igen!
Marie Andrée
Administratör och medgrundare av Beredskapsmuseet