Föremål
Förblindande stanniolremsor
Kodnamn: Window/chaff
Stanniolremsor från ett engelskt flygplan vid inflygning över Glumslöv den 26-27 augusti 1944.
Skänkta till Beredskapsmuseet 2004.Historiken om de små remsorna
De små stanniolremsorna hade uppdraget att förblinda radaranläggningar och lura anläggningarna att rapportera om hundratals bombplan, från alla håll på himlen. Engelsmännen kodade remsorna med beteckningen "window". USA kodade remsorna med ordet "Chaff". Remsorna tillverkades av samma stanniol som används i cigarrettpaket.
Här kommer ett stycke historia från en som var med när remsorna föll:
"År 1940 var jag sju år gammal och bodde i Harstad långt utav helsike uppe i Nordnorge. Efter den tyska invasionen kom det åtminstone två gånger pr. vecka drösvis med engelska bomplan, alltid på natten. Dom öste ut aluminiumstrips i enorma mängder för att störa ut tyskarnas radar.
Fullständigt idiotiskt, när det var mörkt använde ju inte tyskarna radar över huvud taget men ett helt annat och ganska sofistikerat system, krysspejling med enorma strålkastare uppställda i en triangel med uppskattningsvis en halv till en kilometers sidor.
Strålkastarna hade kolbågsljus som satt i en parabolspegel med en diameter på minst tre meter vill jag minnas. Det gick åt mycket ström, varje strålkastare matades från en bensindriven generator större än en pressbyråkiosk.
Först svepte varje strålkastare i triangeln runt var för sig och när ett bombplan upptäcktes riktades de två andra också mot samma plan och följde detta, varefter resultatet av de kontinuerliga vinkelmätningarna överfördes till luftvärnsbatteriet som då fick ganska precisa uppgifter om höjd, hastighet och riktning (plus att man tydligt såg planet i fråga). Sedan plockades bombplanen ner ett efter ett, inga problem. Att hitta planen under söksvepet var extremt lätt, just på grund av de stora molnen av aluminiumstrips som var koniska och svagt böjda, strax framför konens spets fanns planet.
Trots att det således var vansinne att ösa ut aluminiumstrips på natten så fortsatte engelsmännen hela tiden med detta, man hade ju stående order från "Bomber Harris" och order följer man i det militära utan hänsyn till konsekvenserna.
Nåväl, för oss ungar var detta en källa till rikedom, vi var krigets verkliga profitörer: Varje söndag knallade vi ut i naturen utrustade med gamla potatissäckar och plockade strips som vi knölade ihop till bollar stora som en apelsin. För varje boll fick vi fem öre och vi kunde var och en utan vidare samla ihop minst hundra till två hundra bollar på en söndag. Fem öre gånger hundra, hela fem kronor! Fem öre gånger två hundra, hela tio kronor! Det var ruskigt mycket pengar på den tiden, tio kronor var minst dubbelt så mycket som ungar med rika föräldrar hade i månadspeng!
Många hälsningar och lycka till med museet,
Harald Brochmann, Helsingborg. "
