Batteri Helsingborgs historia
Batteri Hälsingborg bemannas
De fyra "kanontjejerna", Sonja, Brita, Asta och Maja. Till glädje för kustartilleristerna på Batteri Hälsingborg fanns det lokalbefolkning att dricka kaffe hos, eller att bli förälskade i...
När Batteri Hälsingborg tas i bruk förändras vardagen fullständigt för de som bor i den lilla byn Djuramåsa. Från att ha varit en lugn och fridfull lantbruksbygd, har Batteri Hälsingborg befolkats av närmare 300 glada kustartillerister med mössan käckt på svaj. Trots de stora ingreppen i arrendemark och vardagsliv, är det ingen som klagar. Lennart Andersson, som växte upp på gården intill Batteri Hälsingborgs sammanställningsplats, berättar:
"Jag gick i småskolan på den tiden, militären hade marken vid vägen där jag skulle gå för att komma till skolan. En dag satt jag kvar hela dagen och tittade på allt de gjorde. De skruvade, svetsade och ordnade med allt möjligt. Det var så spännande att jag faktiskt glömde gå till skolan den dagen."
Djuramåsas fyra kanoner påverkades direkt av sin omgivning. Runt kanonerna bodde fyra flickor, som med tiden blev ganska populära hos kustartilleristerna. Några flickor blir mer omtyckta än andra, vilket ger de inkallade soldaterna en idé, sommaren 1941. Kanonerna ska namnges efter de fyra populäraste skönheterna i Djuramåsa. Det är utbildningsmanskap från KA 2 som tar intitativet. De fyra flickorna är systrarna Sonja och Brita Andersson, som bor intill sammanställningsplatsen, Maja Tellström, snickardottern i Döshult och Asta Larsson, jägmästarens dotter.
Namnen målas på träplattor som sätts upp i pjäsbrunnen till varje pjäs. Pjäsernas namn anammas av alla på anläggningen. Namnen fortsätter föras vidare genom åren, in i kalla kriget, för att till sist påpekas när Beredskapsmuseet ska invigas 1997. Flickornas namn på kanonerna blir till sist så inarbetat att de blir det "själsliga hjärtat" i Djuramåsa och Batteri Hälsingborg, en motvikt till de militärt officiella benämningarna på respektive pjäs, M 4815-251011.
En vanlig vardag för bemanningen på Batteri Hälsingborg startar 06.00 på morgonen och avslutas 18.00 för de som inte är i tjänst. Vanligtvis befinner sig halva batteristyrkan i fem minuters stridsberedskap, vilket innebär att batteriets fyra pjäser ska vara eldberedda inom fem minuter. Övriga soldater har tillsägelse att inte befinna sig längre bort från förläggningen än att de kan inställa sig till tjänst inom 20 minuter om larmet skulle gå. Under hela dagen sker en kontinuerlig avlösning av vaktposter runt hela batteriplatsen. Vaktpassen är upplagda dygnet runt med vaktpass två timmar, fri fyra timmar, vaktpass två timmar, fri fyra timmar och så vidare, dygnet runt, året runt.
Göte och hans Maja i en kärleksfull dans. Göte var pjäschef på fjärde pjäs, Maja var snickardottern från Döshult. Ljuv musik uppstod mellan de tu, men, romansen tog slut och de gifte sig på var sitt håll och fick var sin dotter.
Göte hjälpte till på Beredskapsmuseet under åren 1997-2003, då han avled, 80 år gammal.
Göte pjäschef t v, museichefen Johan i mitten och Gustav laddare t h. Gustav tjänstgjorde drygt ett år på Batteri Hälsingborgs tredje pjäs. Laddarens uppgift var att orka lyfta de 46 kilo tunga granaterna minst tre gånger per minut när kanonen skulle laddas om. Det klarar inte vem som helst, men, Gustav gjorde det. Bilden är tagen år 1999 på Beredskapsmuseet.
