TIOÅRSKRÖNIKA
Tio år med Beredskapsmuseet,1997-2007

En fantastisk vy över MAJA en fantastiskt vacker sommarkväll 1997.

Hur startar man egentligen ett museum?
Varför startar man ett museum?
Hur finansieras ett museum utan statligt stöd?

Det här är några av de vanligaste frågorna som ställs av besökarna på Beredskapsmuseet. Eftersom museet i år kan stoltsera med att fylla tio år, är det dags att besvara frågorna genom en tioårskrönika. Här får Du ta del av axplock ur de tio år Beredskapsmuseet funnits på den nordvästskånska kartan. Listan kan göras outsinlig över alla människor som hjälpt till under åren.

1996
Hösten 1996 har Johan Andrée tröttnat på tillvaron med hyrda mobförråd, sprängfyllda med militärprylar och allsköns bråte som kan vara "bra att ha". Hans hustru Marie drömmer om den egna verksamheten, hur den nu ska se ut. Ett hotell, kanske... Johan drömmer om ett eget museum. Snart är det slut på drömmarna. Fortifikationsverket erbjuder Johan och Marie att, på eget bevåg, låna fjärde pjäs på det avvecklade Batteri Helsingborg, en bit nordväst om Helsingborg.

Hur ska de få råd? Det finns inga pengar, bara en massa jäklaranamma att det måste gå. Det gamla ordspråket avgör; "Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge!"

 

Johan och Marie sitter och smider planer om framtiden.

 

Bågen spänns, Fortverkets erbjudande emottages tacksamt och plötsligt är Johan och Marie "med bunker". Nästa problem, hur ska det gå att komma åt den igenmurade stridsledningscentralen? En kontakt måste tas med Kulla Gunnarstorps Gods. Godsägare Gustaf Trolle tror på Johans och Maries förslag och tror att de kommer att klara av att bygga upp ett museum. En halv hektar åkermark hyrs ut av Trolle med tillhörande tillstånd att stridsledningscentralen grävs fram.

 

Beredskapsmuseet 1996. Här syns inget av det som ett halvår senare ska bli en fungerande museiverksamhet.

 

1997
Arbetet startar, massor med folk involveras, alla goda vänner får ställa upp och det gör de! Arbetsförmedlingen hjälper till med praktikanter. våren 1997 är arbetet i full gång.

 

Kompisarna som ställer upp i alla väder. Fr v Henrik med hustru Cara, Gunilla med make Magnus. Marie, Johan och lilla Sophie i förgrunden.

 

Pengar är ett gigantiskt problem. Hur ska det gå att ta fram ett museum med fotografier, tv-monitorer, texter och föremål utan att kunna betala för sig? Hur ska stridsledningscentralen kunna iordningställas utan pengar?

Marie går till Sven-Axel Trevéus på Handelsbanken. Det enda hon har med sig som säkerhet är en sällan skådad svada av formuleringar om hur unik anläggningen är och hur stort intresset är för dylika anläggningar utomlands och dessutom att det inte finns sådana här museer i Sverige. Det bidrar säkert också att Marie tagit med sig dottern, åtta månader. Hon roar sig med att slicka på alla glasrutor och passar på att tömma den gode Trevéus papperskorg för att se om något papper lämpligen kan ätas upp som lunch. Små barn som ler snällt mot banktjänstemän kan rekommenderas! Trevéus löser penningproblemen genom att bifalla ett lån på hisnande 200.000 kronor.

 

Midsommarafton 1997. Blivande museichefen Johan tittar ut ur tältet som fungerar bland annat som övernattningstält för alla glada medhjälpare.

Nåväl, med pengarna i hamn sätter arbetet igång med än snabbare hastighet. 30 juni 1997 öppnas dörrarna till det nya Beredskapsmuseet, det gamla Batteri Helsingborg, Sveriges enda museum i en underjordisk militär anläggning från andra världskriget. Beredskapsmuseet har startat sin laddade resa mot målet; att bli ett av de bästa museerna i Europa om åren 1939-1945.

 

På väg ner i den underjordiska s-platsen.

 

Bråket om En Svensk Tiger startar våren 1997. MUST, Militära Underrättelsetjänsten, opponerar sig mot Beredskapsmuseets användning, men ger Beredskapsmuseet tillstånd att använda bilden efter en diskussion om Bertil Almqvist och hans förmodade rätt till verket tillsammans med Försvarsmaktens mycket tveksamma rätt till En Svensk Tiger.

Den allra första ärtsoppeserveringen äger rum. Peter från Cramo har samlat grabbarna och äter glatt ärtsoppa ute i det fria. Kanske går det att utveckla ärtsoppeserveringen till något mer??

 

Allt måste ha en början någonstans. Såhär såg det ut när Beredskapsmuseets fältlunch började.
Marie poserar stolt med Sophie bredvid sin första hoprörda soppa ur kokvagn.

 

 

1998
Ett år efter invigningen har samlingarna utökats med ett tiotal större pjäser och fordon i skrotningsfärdigt skick. En gammal flyghangar står på plats utan inredning. En gästtoalett finns tillgänglig tack vare bidrag med arbete och materiel från en av Beredskapsmuseets oerhört snälla sponsorer, Schildts VVS i Åstorp.

 

Tommy från Schildts VVS skruvar och skruvar.

 

 

1999
Flyghangaren värmeisoleras och omvandlas till funktionell cafeteria och restaurang. Ytterligare tiotalet pjäser kommer på plats, lagren fylls till bredden med materiel. Cafeterian döps till Kanoncaféet. Kanoncaféets ”Fältmeny”, ärtsoppa ur snuskburk och pannkakor med sylt och grädde, blir en storsäljare. Kanonprojektet startar genom bidrag från Utvecklingsnämnden i Helsingborg och en verkstadslokal öppnar där skrotfordon och rostiga kanoner skall renoveras.

 

Gunnel Andersson, alltid lika tjusig, står beredd bakom kassan. Gunnel är en riktig klippa och har alltid ställt upp och hjälpt till.
Inte nog med det. Gunnel är dessutom svägerska med två av de fyra "kanontjejerna", Sonja och Brita.
Gunnel bodde intill Batteri Helsingborg i 40 år och har sett det mesta, även den enorma ombyggnad som gjordes 1968.

 

Många spännande livsöden har avhandlats i cafeterian. Här sitter krigsbarnen från Finland, Marjatta och Leena, och diskuterar
hur det var, en gång, att bli av med sina föräldrar och komma till ett nytt land med nytt språk och nya familjemedlemmar som skulle ta hand om dem.

 

Fredrik och Göte på H99-utställningen i Helsingborg. Gamle batterichefen Göte, var vid 76 års ålder
still going strong och gjorde verkligen allt för att hjälpa till.

 

 

2000
En efterlängtad utställningshall  byggs in i flyghangaren. Beredskapsmuseets första utställning, ”Anfall- 1940”, invigs.

 

2001
En ny bank inträder i Beredskapsmuseets verksamhet. Claes-Eric Ivarsson på Swedbank i Höganäs beviljar utökning av lånen för att museibutiken ska kunna utökas. En historisk affisch för museet tas fram med tecknaren Jörgen Waltermarks hjälp. Ytterligare utställningsyta byggs klar inne i flyghangaren.  Beredskapsmuseets andra utställning, ”Anfall 1941” invigs i de nya lokalerna. Arbetet med att rädda Skånelinjen påbörjas. Brev skrivs till Länsstyrelsen, till Länsantikvarien, till städernas ansvariga. Ett avsnitt av Skånelinjen inventeras som pilotprojekt.

Sonja, en av fyra kanontjejer, på plats i Djuramossa 1941 och 2001.
Tiden går, människorna förändras men Batteri Helsingborg består. Men, visst är hon sig lik ändå.

 

2002
Museet kämpar mot den rivningshysteri som råder av de gamla värnen från andra världskriget.
Betongvärnen i Helsingborg krossas i all hast. Försöken att rädda värnen har hittills varit fruktlösa från museets sida. Beredskapsmuseets tredje tillfälliga utställning öppnas; ”Februarikrisen 1942”. För första gången sedan starten erhåller Beredskapsmuseet ett kommunalt ekonomiskt bidrag från Helsingborgs Stad. 50.000 kronor! Tack!

 

Fredrik, bibliotekarie från Malmö tillika årskortsinnehavare och alltid lika hygglig med att hjälpa till,
språkar med Göte "Sjuan" Stjärnemyr, f d pjäschef på Batteri Helsingborg och Gustaf Johansson, f d laddare på Batteri Helsingborg.

 

Kanoner och stridsvagnar har börjat fylla området. Tack vare kanonprojektet är de flesta stora föremål i ett fantastiskt skick.

 

2003
Krigets Kvinnor, utställningen om 12 modiga kvinnor öppnas 13 april. Beredskapsmuseet kämpar för att bilden ”En Svensk Tiger” ska återfå sin rätta historiska bakgrund. Arbetet med att få fortsatt ekonomiskt stöd från Helsingborgs Stad fortlöper. Göte ”Sjuan” avlider. Många av de andra gamla soldaterna från Batteri Helsingborg dör också samma år. Men – deras berättelser finns bevarade till framtiden i Beredskapsmuseets arkiv! 21:an kommer på plats på Beredskapsmuseet. Hela säsongen går åt till att bekosta transporterna.

Anika Bremell, en av de tolv modiga kvinnor som skildras i utställningen "Krigets Kvinnor".
Anika var med i motståndsrörelsen och räddade många från en säker död.
Anika blev fångad av Gestapo och tillbringade lång tid i koncentrationsläger innan hon räddades av de Vita Bussarna till Sverige.

 

2003. 21:an på plats på Beredskapsmuseet. Den förfars i vintersnön, men
på något sätt ska det gå att bygga in den..21:an räddas 2005 av SMB:s medlemmar!

 

2004
Beredskapsmuseet lyckas få till stånd ett undantag för 17 värn som hindras från rivning i Helsingborgs kommun. Övriga av de totalt 226 värnen rivs nu i allt snabbare takt. Försvarsmakten, Beredskapsmuseet och Riksantikvarieämbetet arbetar nu med en ansökan om byggnadsminnesförklaring av de 17 värn som genom sitt kvarblivande i geografin kan vittna om hur det en gång var i Sverige under 1939-1945.

Bunkervisningarna som arrangerats av Beredskapsmuseet med Leif Högberg som förnämlig guide, har varit en del
av debatten om värnens bevarande sedan 1999. 2004 lossnar det åtminstone något i den låsta debatten.

Beredskapsmuseet får för allra första gången ett konkret erbjudande som faktiskt blir verklighet. SMB, d v s bokklubben Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, skänker Beredskapsmuseet 735.000 kronor för att en ny hall ska kunna byggas på området. SMB-hallen beräknas vara klar att invigas den 17 juni 2005.

 

2005
Målet om En Svensk Tiger avgörs i Stockholms Tingsrätt. Intet nytt om byggnadsminnesförklaringen av de 17 värnen.  Planerna på den nya SMB-Hallen förverkligas genom SMB-medlemmarna och ännu ett utökat lån från Swedbank. Den 17 juni, på självaste museichefen Johans 40-årsdag, kommer Tjeckiens handelsattaché till Beredskapsmuseet för att inviga SMB-hallen. Fantastiskt! Beredskapsmuseets bästa säsong någonsin. 21:an drar besökare från när och fjärran.

Johan i full färd med skyltdockor som ska kläs på och ställas upp i SMB-Hallen.

Handelsattaché Jan Maruska inviger den nya SMB-Hallen med den pampiga Skodakanonen.

2006
De 17 värnen ligger ”bortglömda” någonstans på Kulturdepartementet. Kanonprojektet avslutas. Förhandlingar i Svea Hovrätt angående ”En Svensk Tiger” skjuts fram till 2007.  Varmaste sommaren någonsin, men trots det en hygglig säsong med många besökare.

 

En uppskattad bunkertur genomfördes under 2006, en utveckling av bunkervandringarna från tidigare år.

 

2007
Beredskapsmuseet firar 10-årsjubileum den 30 juni 2007.
Målet om En Svensk Tiger skall avgöras i Svea Hovrätt.
Kommunen har börjat föra diskussioner med museet om eventuellt bidrag.
Boken om Batteri Helsingborg kommer i oktober.
Projekt ”Skydda Maja!” räddar museets kanon till eftervärlden. 
Ett nytt arkiv skall byggas, pjäserna skall få sin historia både på papper och skylt, stridsledningscentralen skall färdigställas.
Man kan undra vad som kommer att hända 2008… kanske går det att någon gång i framtiden öppna det gamla fältsjukhuset, eller bygga en fin veranda med nytt kök och café, eller bygga upp parkeringen, eller....så länge det finns idéer om förnyelse, så länge finns Beredskapsmuseet! Och, idéerna tar aldrig slut!

Interiör från fältsjukhuset.

En stor eloge för alla som på olika sätt fått Beredskapsmuseet att utvecklas och färdigställas 1997-2007! Allt går om man bara vill!

Marie Andrée