Evenemang
Tioårsjubileum och invigning av Majas glashall, 30 juni 2007
Lördag 30 juni var en dag att minnas, inte bara för att det var en av mycket få soliga dagar sommaren 2007, utan också för att det var den dagen Beredskapsmuseet kunde lägga sitt allra första decennium bakom sig. Det är kanske inte alltid alla som vill ståta med sin ålder, men Beredskapsmuseet gör det gärna. Tio år. Tänka sig. Det kunde man knappt tro när det var dags att inviga museet för tio år sedan.
Hemvärnets fantastiska musikkår förgyllde dagen med både SMB-marsch och fanfarer.
Det var ett mycket känslosamt ögonblick när Gustav Johansson, Batteri Helsingborgs gamle laddare, gav order till salutskjutningsledaren Alf Prytz. "Giv svensk lösen" sa Gustav. De båda Boforskännarna följde Gustavs uppdrag och lät den lilla unika Boforskanonen avfyra två skott. På något sätt kändes det som att Gustav sköt in sig själv och sin historia rätt in i vår framtid, ett minne värt att bevara och skydda till framtida generationer. Vi kan alla lära av historien.
Gustav Johansson lämnar av sin historia till Alf Prütz och hans supertrevlige medhjälpare, som kört frivilligt och ideellt till Beredskapsmuseet för att delta medelst salutskjutning under tioårsjubileet.
Ytterligare ett känslosamt ögonblick kom när det var dags att hissa den nya, särskilt framtagna flaggan med En Svensk Tiger. En lång kamp var avslutad, massor av pengar hade stått på spel och till sist hade det självklara vunnit, vilket innebär att en upphovsman alltid, givetvis, har rätt att bestämma själv över sina bilder. Det skall tilläggas att det råder inga ondskefulla känslor mellan Beredskapsmuseet och Försvarsmakten. Det finns en speciell relation mellan dessa två institutioner, en relation som avses att bevaras in i framtiden, utan tigertrubbel.
Efter en lång, hård dag med massor av känslosamma yttringar var det dags att stänga igen alltihop. Det går inte att värdera i ord vad alla åstadkommit, SMB-medlemmarnas insats, alla frivilliga insatser, alla som sprungit och jäktat och härdat ut med både det ena och det andra. Utan frivilliga insatser från alla håll och kanter hade det idag inte funnits ett Beredskapsmuseet. Tack till alla! Och - tänk att vissa verkligen varit med från starten, från allra första början. Fantastiskt. Så - om någon tror att det är ett enmansverk att starta Beredskapsmuseet, glöm det. Detta är skapat av många, även om inte alla syns och hörs. Än en gång, tack! Och - tack till alla besökare som hittar hit. Utan besökare, inget Beredskapsmuseet! Vi hoppas fortsätta våra relationer många många år till.
Om någon undrar hur det hela startade, gå gärna in på Beredskapsmuseets tioårskrönika och läs om de första årens vedermödor.
Alf Prütz bevakar den enda existerande kanonen av årsmodell 1922. Läs mer om kanonen under nästa bild.
Museichefen Johan Andrée får en mycket exklusiv gåva från Bofors salutlag till Beredskapsmuseet i form av en hylsa till en 37 mm Bofors/Krupp pansarvärnskanon årsmodell 1922, en försöksmodell som tillverkades i ett enda exemplar. Kanonen var föregångare till alla senare svenska artilleripjäser. Hylsan finns endast i fem exemplar, varav Beredskapsmuseet nu är innehavare av ett av de fem exemplaren.
Försökskanonen m/22, den enda i sitt slag i världen, skjuter salut på Beredskapsmuseets tioårsjubileum.
Lars Dahlbom, en av kanonbevararna som slitit hårt för att återställa kanonen till ursprungsutseendet.
Barnarbetare? Nej, det är bara museichefens barn som tränas i att bära ärtsoppsburkar. Se så glada de ser ut...
Bilarna stod i långa rader. Kvinnliga Bilkåren i Helsingborg gjorde ett fantastiskt arbete med att försöka hålla ordning på hundratals bilar. Stort tack till er bilkårister!
Kapten Christer Fagervall från KA 4 rörliga museum läser instruktionsboken till 12/80-pjäsen som förevisas på Beredskapsmuseet den 30 juni 2007. Kanonen bär namnet Loke. Beredskapsmuseets 12/80pjäs kallas Marilyn.
Hemvärnets musikkår låter fanfaren ljuda över Djuramossa åkrar. Fantastiskt. Stort tack till alla i musikkåren som verkligen förgyllde tillvaron.
Kön ringlar ner mot MAJA, som står nymålad och klar i sitt nya hem.
Leif Högberg från Fort och Bunkers förlag. Leif, vi är dig all världens tack skyldiga för all tid du lagt ner på Beredskapsmuseet. Och på all tid du lagt ner på att vara bollplank till alla idéer som ständigt ploppar upp avseende vad man skulle kunna göra, om det fanns mer tid, mer pengar och större möjligheter...
Ola Morin guidar. Ola, tack för all hjälp och för ditt brandmanslugn i stressade situationer, som exempelvis när det kommer sisådär 700 personer till en invigning av en kanon som huserar högst 50 personer i taget...
Jörgen Sjöblom, ytterligare en i gänget i den där underbara innersta kretsen som känner museichefen Johan både utan och innan. Jörgen, du är en klippa i havet när båten håller på att sjunka...
Cafeterian är proppfull med folk. Såhär såg det ut på vartenda kvadratmeter på museet. Som sagt, det krävs brandmanslugn för att klara ut situationen.
Fredrik Rasmusson, Marie Andrée och Ingela Rasmusson jobbar på för att hålla ordning på café, disk och allmänna frågor. Fredrik är en av mycket få personer som funnits med sedan allra första spadtaget togs på Beredskapsmuseet. Red:s kommentar: Marie ser ut som en rysk kulstöterska som rullar ihop en affisch, men så blir det när man jobbar på ett museum som kräver viss styrkeinsats...
Smålänningen Jörgen, alltid lika god och glad. Är du på dåligt humör någon dag, gör en Jörgen: var glad!
Jörgen och Leif tränar sig i kokkonst medelst kokvagn. SMB-flaggan vajar stolt framför vagnen.
Morr, tigerflaggan hissas. Nu är det över, vi vet alla var tigern hör hemma.
Här slutar bildrapporteringen från 30 juni 2007. Vem vet vilka tekniska medel vi kan använda oss av vid Beredskapsmuseets 20-årsjubileum år 2017, eller år 2027? En säker sak är i alla fall att historien kring Batteri Helsingborg under andra världskriget är räddat till framtiden. Kanske finns det något att lära av vår historia? Det får var och en av oss avgöra.
Red.
