Projekt "En Svensk Tiger", 1997-2007.
September 2004.

 

Försvarsmakten kallar in döda vittnen.

I ett år har striden om bilden En Svensk Tiger pågått i Stockholms Tingsrätt.
Försvarsmakten hävdar att de på ett eller annat sätt har rätt till bilden (hur deras rätt ser ut förtäljer inte deras dokument till tingsrätten...) och att de därmed har rätt att ha bilden som sitt varumärke hos PRV. Att Försvarsmakten även anser sig ha ägt rätt till att förbjuda folk från att använda bilden, att tvinga upphovsrättsinnehavare att låta bli att röra i rätten till bilden samt att Försvarsmakten försökt ändra historieskrivningen till en mer "lämplig" variant, gör knappast utgångsläget bättre för Försvarsmakten vid den kommande förhandlingen. Beredskapen är verkligen inte god i det här fallet.

Försvarets Materielverks patentavdelning har sedan ett antal år skickat skrivelser både härs och tvärs med förtäckta hot om stämningar, skadestånd etc. om någon skulle våga publicera bilden En Svensk Tiger utan MUSTs (Militära Underrättelse och Säkerhetstjänstens) tillstånd. Det är inte heller riktigt bra om man inte bokstavligen är innehavare av upphovsrätten till den bild man registrerat som sitt varumärke.

Givetvis är det inte roligt att inse för alla dessa specialiserade jurister på FMVs patentavdelning att de anlitats för ett ärende som varit felaktigt från början. Givetvis skulle de ha rått sin klient att avregistrera bilden från registret eftersom MUST inte har upphovsrätt till bilden. Givetvis är det pinsamt att inse att deras klavertramp kan kosta Försvarsmakten betydande belopp i skadestånd.

Det värsta är väl ändå att "attacken" på MUST och deras felaktiga varumärkesregistrering av bilden kommer från ett privatägt museum där kontakterna för övrigt är mycket bra med Försvarsmakten. Beredskapsmuseet har kämpat (och kämpar fortfarande) för att försöka lobba för ett avslut på ärendet innan det går upp i tingsrätten. Det är riktig badwill för Försvarsmakten att ta i målet om bilden. Det vore tråkigt om Försvarsmakten fick ännu fler negativa artiklar i tidningarna.

Det senaste Försvarsmakten åstadkommit till sitt försvar i "tigermålet" är att chefsjuristen på Försvarsmakten nu ådragit sig ett minne som varit förträngt i 22 år (!!). Chefsjuristen har nämligen "kommit på" att han hörde ett samtal mellan den avlidne Per Schwartz, tidigare anställd på MUST, och - enligt chefsjuristen - "företrädare för Bertil Almqvists dödsbo". Chefsjuristen lär här ha hört att den eller de s k "företrädarna" ska ha gett sitt tillstånd till inregistrering av varumärket. Ingen annan har hört detta, ingen kan bekräfta att detta stämmer, inga skriftliga dokument finns som bekräftar att samtalet ägt rum. Det finns däremot ett flertal dokument som bekräftar att Försvarsmakten så sent som 1999 inte hittat något tillstånd från dödsboet, enligt samme chefsjurist...ajajaj då...

Nåja, vill man göra bort sig offentligt, ska man göra det rejält!

Hur det än blir med den museala "lobbying" som pågår, kommer vi att arbeta för en seger i tingsrätten. Det må vara en segdragen tvist, men skam den som ger sig. Återigen är det väl bäst att förklara varför striden om bilden "En Svensk Tiger" är så viktig:

1. Om Försvarsmakten tillåts registrera en bild som inte tillhör dem och därmed räknas som innehavare av bilden, innebär detta att alla konstnärer riskerar bli av med sin upphovsrättsligt skyddade bild till någon annan, om denne "någon" registrerar bilden som varumärke hos PRV. Upphovsrätten skulle därmed förlora sitt värde fullständigt. Med tanke på att upphovsrätten till och med kommer att framhävas i EUs konstitution, vore det underligt om Sverige gick kräftgång och åsidosatte denna tungt vägande lagstiftning, som faktiskt ger möjlighet för alla konstnärer att leva på sin verksamhet.

2. Om Försvarsmakten tillåts ha kvar bilden som varumärke - förbjudet att användas av alla utom MUST - , då kommer en av Sveriges främsta historiska symboler att försvinna, tillsammans med den rätta historieskrivningen om varför bilden skapades, tillsammans med den ideella rätten som alltid tillkommer upphovsmannen Bertil Almqvist. Det vore tragiskt.