Skånelinjen, Skånes försvar år 1939-1990
Kort historik om varför det finns bunkrar på Skånes stränder

 

Ola Morin, en av Beredskapsmuseets bunkerguider på plats i värn H1 beläget vid Margaretaplatsen i Helsingborg.
Tyvärr är fukten inte snäll mot inredningen så det går inte att förvara något inne i bunkrarna. Såhär fint inrett är det alltså bara vid mycket speciella tillfällen.
Vill du se materiel rekommenderar vi istället ett besök på Beredskapsmuseet.

 

Skånelinjen byggs
H östen 1938 ger Försvarsstaben order om rekognoseringar för infanteribefästningar längs med sträckan Simrishamn– Falsterbo. Avsikten är att bygga ett strandförsvar för att kunna möta ett tyskt anfall från havet.

Sommaren 1939 ges order om byggstart längs med Simrishamn-Falsterbo. Små kustvärn (d v s bunkrar i betong) byggs, främst avsedda att användas med kulsprutor och en värnbesättning bestående av sex till nio soldater.

Det strategiska syftet med kustvärn längs med strandlinjen är att de ska utgöra ett sammanhängande eldsystem där avståndet mellan värnen inte får överstiga 1200 meter. På så vis ska varje värns kulsprutor kunna avge eld framför värnet bredvid, detta i en lång obruten kedja av värn.

Fram till årsskiftet 39/40 har det i en första byggperiod byggts 271 värn utmed den skånska sydkusten. Andra byggperioden startar redan när den första slutar i december 1939. Nu byggs olika värnsträckningar på utvalda platser runt den skånska kusten, däribland Öresundskusten. Denna byggperiod pågår fram till april 1940 och innefattar 124 värn.

Skånelinjens olika värn i första linjen, utmed Öresunds kuststräckning, börjar byggas i januari 1940. Värnen byggs för att motstå beskjutning av 21 cm artilleri och 300 kg flygbomber. Man befarar att ett eventuellt landbaserat tyskt artilleri på danska sidan kan komma att användas mot den skånska kusten. Samtidigt byggs kompani- och bataljonsförråd tänkta att fungera som mobiliseringsförråd för de beredskapsinkallade soldaterna.

Efter den 9 april 1940 forceras byggnationen då krigsrisken anses som störst. Under första veckan i juni 1940 gjuts 16 värn om dagen! Skånelinjen är planerad till tre försvarslinjer.

Första försvarslinjen placeras direkt vid kusten för att möta ett eventuellt landstigningsförsök.

Andra försvarslinjen placeras en bit bakom för att kunna ta upp striden om första linjen bryts igenom eller om fienden kommer från annat håll.

Tredje försvarslinjen består av ett antal skyddsrum för 24 och 48 man.

Endast mellan Helsingborg - Viken fullföljs planerna på de tre försvarslinjerna i Skåne. Avgörande för befästningsarbetet är det viktiga strategiska läget med närheten till Danmark och ett eventuellt tyskt anfall.



Ett av Skånelinjens 1063 värn fotograferat under beredskapsåren 1939-1945. Foto: Krigsarkivet.

Skånelinjen moderniseras under kalla kriget
För Skånes fasta kustinvasionsförsvar är det i huvudsak beredskapsårens kustbefästningar, som fortfarande ingår i krigsorganisationen. Krigsplacerade värnkompanier bemannar kustvärnen, i övningar med syfte att kunna slå tillbaka ett fientligt kustinvasionsanfall.

En del av värnen som ligger vid strategiskt viktiga hamnar moderniseras under 1960-talet och utrustas med uttjänta stridsvagnstorn av årsmodell m/42 och med 7,5 cm kanon m/41 som värntorn. Gamla värnutrymmen får fungera som skyddsrum.

Värnen får en ny sorts ingångar, "stötvågsgång". Liknande upprustning sker även under slutet av 1970-talet då nya pjäsvärn byggs vid kusten med uttjänta stridsvagnstorn av modell m/74, med 7,5 cm kanon som värntorn.

Under 1980-talet finns totalt 61 pjäsvärn i Skåne utrustade med gamla stridsvagnstorn. Vissa av pjäsvärnen, placerade inom Batteri Helsingborgs närområde, mellan Helsingborg och Höganäs, samverkar med batteriets eldledningsfunktioner. Främst gäller det att planlägga och samordna öppnande av eld, val av fientligt mål.

För värnkanonernas eldledning upprättas telefonförbindelse från värnen till batteriets närspaningsradar i Laröd.

I början av 1990-talet avvecklas alla kust- och pjäsvärn ur krigsorganisationen. Idag är alla värntorn runt den skånska kusten skrotade, utom värn 740 i Viken, ett pjäsvärn med ett intakt m/42 stridsvagnstorn som värntorn. Pjäsvärnet visas av Beredskapsmuseet vid speciella tillfällen.

Värn 740 i Viken.

Skånelinjen avvecklas
Efter år 1990 sker en dramatisk förändring av krigsorganisationen inom nordvästra Skåne. Skånelinjens kustbefästningar avvecklas. Krigsplacerade skyttebataljoner och samtliga värnkompanier med tillhörande mobiliseringsförråd dras in och avrustas.

1992 är uppgifterna för 96 % av 1980-talets militära enheter vid Öresundskusten avvecklade. När regeringen överlämnar proposition 1999/2000:30, ”Det nya försvaret”, markerar detta slutet för det urgamla försvarstänkandet som alltid utgått från att Sverige kan anfallas av en yttre fiende. Följande rader citeras från propositionen: ”…invasionshotet kan avskrivas som den dominerande grunden för totalförsvarsresursernas utformning. Där slås fast att ett invasionsföretag syftande till ockupation av Sverige inte ter sig möjligt att genomföra under de närmaste tio åren, förutsatt att Sverige har en grundläggande försvarsförmåga.”

Basfakta om Skånelinjen