Stridsvagn m/42
Renoveringen

Stridsvagn 42 på Kosta skjutfält. En bunke skrot ska återställas till stridsvagn igen.

Museichefen Johan Andrée berättar:

Starten....
Sommaren 2000 kom ett tips om att det stod några uttjänta stridsvagnschassin som skjutmål på Kosta skjutfält i djupaste Småland. Undertecknad for dit och fann mycket riktigt ett antal vagnar av modellen strv 74, dvs stridsvagnar som ursprungligen varit strv m/42 men som slutet av 1950-talet blev ombyggda till strv 74 och
skrotade 1981.

Idén....
Genast slogs jag av tanken att ta en vagn och återskapa ett kördugligt original från beredskapsåren - strv m/42,
vilken inte finns bevarad i Sverige. Det skulle visserligen innebära ett mycket omfattande arbete, men verkstadsresurser hade vi och det fick väl ta den tid det behövde.

Chassit kommer från Kosta skjutfält 2002....
Efter diverse turer med Försvarsmakten och ledningen på skjutfältet så fick vi dom att släppa en vagn, dvs den vagn som var någorlunda hel av alla skjutobjekten. Det skulle dock visa sig vara ett omfattande problem att få väck den
granatskadade och rostiga vagnen från sin lilla skogskulle 100 meter från vägen, men efter två år av mycket sega förberedelser och svordomar anlände så vagnen i juni 2002 till vår verkstad.

Bärhjul, stötdämpare, instrumentpanel från Stockholm....
Renoveringsarbetet som sedan inleddes tror jag nog slår det mesta i sin omfattning. Granater och splitter hade satt sina spår i vagnen, allting fick rensas bort ner till själva vagnskalet. Sedan vidtog arbetet med att reparera och konvertera åter vagnen från 74'a till 42'a. Sverige dammsögs i jakten på reservdelar och tillbehör. I Stockholm på Livgardesregementet så hittade vi ett skjutobjekt med delar som egentligen tillhörde en annan snarlik vagn - Infanterikanonvagn m/43. Den hade serietillverkats åren efter strv m/42 och hade därför många delar som passade 42'an. Vi plockade så många fina delar vi kunde bl a bärhjul, stötdämpare, instrumentpanel m.m.

Motorer från Kristianstad....
Nu gällde det också att få tag i nya motorer till vår vagn, dom som satt i var sönderskjutna av granater. Som av en slump fick vi reda på att en skrotfirma utanför Kristianstad hade nya konserverade stridsvagnsmotorer till 42'an ståendes i sina originalträlådor. Så efter en ekonomisk överenskommelse hämtades två stycken bensinmotorer av märket Scania-Vabis modell 603. Även vår bensintank var sönderskjuten, men på det militära övningsfältet Rinkaby stod ett vrak med en intakt tank vilken snabbt hämtades.

Växellådor och andra delar från Kosta....
Efter hand som vagnen så smått började ta form framkom det att även växellåda samt styrväxlar var sönderskjutna, då inleddes ett antal återkommande resor till de övriga skjutmålsvagnarna på Kosta skjutfält. Platsen där vi en gång hämtat vår 42'a. Under tre års tid året runt besökte vi oräkneliga gånger dessa vrak och skar med brännare, slog med med spett, skruvade och vred loss alla hela delar vi kunde hitta för att slutligen sammanfoga till vår 42'a.

Stridsvagnstorn, förarlucka, skärmar från Hässleholm....
Nu kvarstod problemet med originalförarlucka, sidoskärmar, periskopöppningar, originalband samt det viktigaste - stridsvagnstornet. Som av en händelse blev vi underrättade om att det fanns ett mycket dåligt originalvrak strv m/42 ståendes hos Hässleholms Militärhistoriska Förening, och att dom hade ett originaltorn i bra skick. Efter ömsesidiga överenskommelser mellan våra organisationer fick vi så tornet samt ta vad vi behövde på vraket, vilket innefattade förarlucka och skärmar.

Stridsvagnen flyttas från en lokal till nästa, sommaren 2005.

Periskopöppningar från Ravlunda skjutfält...
Under åren som vi hållit på och arbeta med renoveringen av strv m/42 så hade även Försvarsmakten börjat skrota ut sina kustvärnstorn. Dessa hade bestått av att man tog tillvara stridsvagnstornen m/42 vid ombyggnaden till strv 74 som fick ett nytt större torn, placerade det gamla stridsvagnstornet m/42 ovanpå en betongbunker i anslutning till någon viktig hamn som skulle skyddas från angrepp. Dessa gamla torn tog man nu till skjutfältet Ravlunda för att där skjuta dom sönder och samman. Självfallet for vi dit med skärbrännare och räddade så många bra delar vi kunde av periskopöppningar, tillbehör m.m.

Originalband från Axvall....
Vad gäller originalbanden till 42'an så visade det sig att Pansarmuseet i Axvall hade exakt vad vi behövde i nyskick, och naturligtvis hjälper ju museer varandra så var det problemet löst.

Till Beredskapsmuseet....
När Kanonprojektet avslutades sommaren 2006, var tanken att även stridsvagn m/42 skulle vara färdig. Men, så blev det inte. Stridsvagnen fick skjuts av Tommys kranbilar till Djuramossa, där den stod och dammade i SMB-Hallen, till stor sorg för undertecknad som inte släppte planen. Den skulle bli klar.

Julglögg...
En afton var Sven-Arne Persson med hustru hemma hos Johan och Marie. Tanken var att bjuda på glögg, men det blev det inte eftersom aftonen plötsligt handlade om stridsvagnen som stod ute i SMB-hallen, nästan färdig. Sven-Arne föreslår att han ska prata med sin bror, och sina söner, och se om de ville ta tag i det. Succé! Plötsligt var hela familjen Persson inblandad i "projekt Stridsvagn" och nu, den 1 februari 2009, har den ene av de två motorerna startats upp. Den andre motorn ska igång den 7 februari är det tänkt och därefter bör vagnen vara på rull igen. Såå, om ni ser någon fickparkera en stridsvagn i Helsingborg, så är det bara Beredskapsmuseet som är ute och söndagsåker!

 

Under arbetets gång så har det ju naturligtvis inträffat en del incidenter, helt smärtfritt är det inte att återskapa en gammal stridsvagn från 1942. En händelse förtjänar att återberättas:

- En kall vinterdag på Kosta skjutfält, åtskilliga minus, en halvmeter snö. Vi är på plats med lastbil och skärbrännare för att plocka hela delar från innanmätet på en av skjutmålsvagnarna. Undertecknad krånglar sig ner genom tornluckan på vagnen, förbi eldrörsmekanismen, ner till bottendurken i chassit. Då ringer
mobiltelefonen! En olycka med mobiltelefoner är att man alltid skall vara nåbar i alla lägen, så jag svarar. Eftersom jag befinner mig i botten av en stridsvagn med några cm pansar runt mig så är ju förbindelsen inte den bästa. Jag börjar således krångla mig upp till öppningen i tornluckan, för att erhålla bättre förbindelse, med
mobilen i ena handen tryckt mot örat, andra handen svingandes mig upp i den trånga vagnen. Efter diverse akrobatiska böjningar så är jag uppe i tornluckan, sträcker mig ut genom öppningen talandes i mobilen. Då händer det; snabbare än jag kom upp så försvinner jag plötsligt ofrivilligt ner i vagnen igen, mina skor hade plötsligt
halkat till på det snövåta eldröret. Min kropp får först en kännbar närkontakt med tornets eldrörsmekanism innan jag i en uppochnervänd ställning abrupt slutar nerfärden mot durkplåten i vagnens botten, dock har jag hela tiden mobilen i ett säkert handgrepp... Resultatet av denna incident blev ett brutet revben och spricka i något samt diverse blåmärken. Sensmoralen av det hela blev; - Du behöver inte alltid svara när det ringer om du gör något annat, det går alltid att ringa senare och det går alltid att stänga av mobilen. Så det så!

Johan Andrée