Projekt "12/70"
Startat 2003.

Flera år har det tagit att till sist få den sista delen av "världens mest avancerade museipjäs", 12/70-pjäsen. Tack vare ett mycket förmånligt kranlyftaravtal med Kranexpressen och sponsrad håltagning i den 20 cm tjocka kupolplåten, utförd i hällregn av Stena Metall, kunde kupolen till sist lyftas på plats. Nu återstår "bara" glas i de tvåkupolhålen, samt historik om pjäsen på en stor skylt bredvid. Sponsorer emottages tacksamt för genomförande av de sista delarna. Under 2008 bör projekt 12/70 vara avslutat.

Här följer en bildserie med kupollyftsteknik.

Det finns en anledning till att 12/70-pjäsen kallas "världens mest avancerade museipjäs. Här kommer information om pjäsen, samt hur det såg ut när pjäsen anlände till Beredskapsmuseet 2004

Projekt 12/70, bakgrund

Tornet på en 12/70 pjäs någonstans i Sverige... Bild ur Bofors bildarkiv

Hela hösten 2003 har man kunna se det arbete som pågått intill E 65, utanför Ystad. På tre kullar har nämligen de tre pjäserna i batteri YD varit placerade. Sedan de sista dagarna i oktober finns det inga pjäser kvar. Material till en komplett pjäs har transporterats till Beredskapsmuseet, där delarna kommer att monteras samman till ett utställningsexemplar med bl a genomskuren pansarhuv för att åskådliggöra pjäsens inre.

En död dinousarie... Nej, det är maskeringshuven över pjästornet.

Batteri YD bestod av tre pjäser, luftvärn, s-plats och mätstationer. Under hela året har tömningen av anläggningen pågått. Mycket av inredning, maskiner och möbler har återanvänts på olika håll i södra Sverige. Den tekniska materiel som har med pjäser och eldledning att göra har skurits sönder och tranporterats bort. 12/70-batterierna är fortfarande kringgärdade av mycken sekretess, därför har t ex civila studiebesök varit förbjudna under ett par år. Nyfikenheten har också varit stor för arbetet vid E 65 och batteriet. Speciellt i samband med de tunga lyften som syns på långt håll för trafikanterna på Europavägen. En del bilister har också vågat sig fram till arbetsplatsen för att fråga om "..man får titta..". Svaret har alltid varit nej. Tyvärr skall man kanske tillägga, för ett batteri av denna storlek och omfattning är mycket imponerande.

Maskeringsskyddet över eldröret borttaget. Tredje pjäs Batteri YD skrotas.

Storleken på pjästornet är imponerande, med tanke på att mannen i bild, Leif Högberg, inte är så liten han heller...

 

Historik

Under slutet av 1950-talet började diskussionerna inom marinen och kustartilleriet, hur de äldre fasta batterierna, med 21 cm och 15,2 cm,s pjäser, skulle ersättas. Frågan gällde också om ersättningen skulle ske med kanoner eller kustrobot. Efter ett omfattande analysarbete, där bl a Bofors ingick, kom man fram till att den mest effektiva lösningen var utvecklingen av en ny kustförsvarspjäs.

Beredskapsmuseets personal demontarar maskeringshuven.

Tornkupolen på andra pjäs blottläggs.

Maskeringshuven över pjäskupolen borttagen.

1968 erhöll Bofors uppdraget att utveckla en grovkalibrig pjäs för det fasta kustartilleriet, samt ammunition till denna. Arbetet kom att betecknas ERSTA, som står för ERSättning Tungt Artilleri. Under arbetets gång beslutades att pjäsen skulle ha en kaliber på 12 cm. Denna kaliber bedömdes som tillräcklig för att bekämpa små och medelstora fartyg. Ett viktigt beslut som togs var att pjäsen skulle ha en extremt hög skyddsnivå. Den skulle motstå en angripares taktiska kärnvapen, och ha en mycket hög teknisk uthållighet. Inom pjäsen skulle alla förnödenheter finnas tillgängliga för pjäsbesättningen. Pjäsens effektivitet skulle vara så hög att en fiende skulle tvingas slå ut pjäserna, med särskilda åtgärder, eller riskera att hela hans invasionföretag misslyckades.

Avvecklingspersonalen från Marinkommandot i Karlskrona förbereder lyftet av pjäskupolen.

16 ton pjäskupol seglar genom luften för vidaretransport till Beredskapsmuseet. En unik bild på ett tidigare "topphemligt" artillerisystem. Under pjäskupolen, i ett minimalt utrymme, satt sidoriktare, höjdriktare och pjäschef för att styra pjäsens eldgivning.

I slutet av 1960-talet, när projektet närmade sig sin fullbordan, stod det klart att detta var den största, enskilda förstärkningen av eldkraften sedan kustartilleriets tillkomst 1902. 1970 typgodkände Försvarets Materielverk (FMV) kustartilleripjäsen ERSTA. Beställningen till Bofors omfattade 18 pjäser fördelade på 6 batterier i Sverige. Pjäsen med sin uppbyggnad är imponerande. Här några fakta kring systemet:

- Pjästornets totala vikt är ca 150 ton. Enbart tornet kräver ett utrymme i befästningen av 18 meters djup, och 4 meters diameter.

- Pjäsen är maskinriktad. Eldhastigheten är 25 skott i minuten, och den höga eldhastigheten är möjlig tack vare det vätskekylda eldröret. Vid tester på Bofors sköts en uthållighetsserie om 200 skott!

- Pjäsen har en skottvidd på 27 km och kan ge eld i ett 360° skjutområde. Den rörliga torndelen kunde sänkas ner, och förankras mot pjäsens fundament. I nersänkt läge kunde pjäsen klara de höga påfrestningar som t ex en kärnvapendetonation utgör. 1983 var pjäserna levererade till det svenska försvaret. Den norska marinen hade följt utvecklingen av ERSTA, och beställde 1981 pjäser och ammunition för en tillverkning med Kongsbergs Våpenfabrikk och Raufoss som underleverantörer. De norska batterierna ligger f n i malpåse.

Ett besök under jord...

Ett 12/70 batteri består av tre pjäsplatser, placerade på avstånd från varandra. Centralt placerat, vilket inte tvunget betyder i centrum, finns en sammanställningsplats, förkortat s-plats. Detta är givetvis den mest imponerande delen i batteriet. 3 - 5 våningar djupt, beroende på markbeskaffenhet, innehåller den allt som behövs för att försörja det 50-tal personer som tjänstgör här. Här finns förläggningsutrymmen, sjukvårdsrum, kraftförsörjning, komplett kök med matsal, förråd och expeditionsutrymmen. Givetvis finns här sedan också all den stridslednings- och sammanställningsutrustning som krävs för att få batteriet att fungera. Det är nästan en overklig känsla att besöka s-platsen, eller någon pjäsplats, känslan av att vara under jord infinner sig inte riktig, trots avsaknaden av fönster. Hela miljön och färgsättningen, tillsammans med de väl tilltagna utrymmena påminner mer om ett svenskt kontor. Ett intryck som dock snabbt försvinner när vi vid en av pjäsplatserna plötsligt befinner oss i ammunitionsdurken.

Granater i långa rader...

När vi gick ner genom batteriets oansenliga plåtlucka i marken, och försvann ner i underjorden, var det strålande sol och 25° varmt, en sån där underbar sommardag, långt från allt elände och bekymmer, och plötsligt är verkligheten högst påtaglig. Vi befinner oss i ett stridsberett kustartilleribatteri, ammunitionen är skarp och det blir plötsligt lite tyst i gruppen. De långa mässingshylsorna blänker lite i taklampornas sken, och det gula bandet runt granatkroppen talar sitt tydliga språk - skarp!

I beredskap för en fiende som aldrig kom...

Via ammunitionsdurken når man den hiss som förser pjäsen, helt automatiskt, med granater. Hissen är en av förutsättningarna för den höga eldhastigheten. På två lejdare (stegar) är det möjligt att krångla sig upp i själva tornet som är mycket trångt och packat med instrument. Pjäsplatsens anläggning, är precis som s-platsen, helt självförsörjande och här finns både förläggningsutrymmen och kök samt all den utrustning som behövs för att kunna agera självständigt. Varje enskild pjäs kan fungera, även om s-platsen skulle bli utslagen, eller kontakten inom batteriet bryts.

Texten som Ni läst är hämtad från en artikel i tidskriften "Fort och Bunker" med tillstånd av redaktör Leif Högberg. Texten är delvis omarbetad från originalet. Om Ni är mer intresserad av fortifikationshistoria så besök gärna www.bunker.nu.

 

Vad händer nu?

Alla delar till 12/70 pjäsen är nu transporterade till Beredskapsmuseet. Under vintern och våren gör vi ingenting åt pjäsen. Endast en stor presenning över alla pjäsdelar är vad man som besökare får se på Beredskapsmuseet i nuläget. Först till sommaren kommer vi att börja färdigställa pjäsen för visning. Det är dock ett omfattande arbete som skall göras med svetsning och tunga lyft innan allt är klart. Vi kommer att återkomma på vår hemsida när det är dags för den högtidliga invigningen av - Världens mest avancerade museipjäs!

30 tons fundamentring lyfts på plats.

12 tons eldrör med det s.k eleverbara systemet balanseras försiktigt på plats ner i fundamentringen.

16 tons pjäskupol läggs vid sidan av pjäsen.
Först ska alla små inredningsdetaljer på plats innan kupolen kan sättas dit.

Pjäskupolen är äntligen på plats, tack vare Kranexpressen och Stena Metall!