Nyhetsbrev - maj 2009
Härliga nyheter, färdiga projekt och snart är det invigning....

 

Klanen Persson på gång i sökandet efter siffror på stridsvagnstorn.

 

Äntligen är stridsvagn m/42 alldeles, alldeles färdig. Tack vare "Klanen Persson" blev vagnen klar. Den hade stått, nästan färdig, i drygt två år innan Sven-Arne med bror och söner bestämde sig för att få vagnen att rulla. Som bekant heter det "nära skjuter ingen hare" och så var det också med stridsvagnen. En nästan färdig vagn kan helt enkelt inte starta.

Det var ett riktigt muller och kabrak när vagnen äntligen kom igång och rullade fram längs med Djuramossavägen. Inte gick det snabbt, vagnen har en maxhastighet på 45 km/h, men farten var i promenadtakt. Se här hur lycklig Henrik Persson var över att projektet till sist var i hamn.

Henrik Persson tittar upp ur stridsvagn m/42 efter sin färd på Djuramossavägen.

Om nu någon vill titta på vagnen, rekommenderar vi följande film på youtube. Klicka här, så kommer du direkt till filmen. Ytterligare en film finns om du klickar här. Bara för kännedom, skall tilläggas att detta är den ENDA stridsvagn m/42 som finns. Det ligger en vagn till ute på Youtube under namn stridsvagn 42, men detta är minsann ingen äkta vagn. Den har ett strv 74 chassi som utrustats med 42-torn. Ett strv 74 chassi är en ombyggd stridsvagn m/42, där banden är skiftade, bärsystemen ändrats, framskärmarna bytts ut och frontbelysning lagts till. Den stora förändringen är att 42:ans gamla motorer är utbytta mot moderna motorer vilket helt förändrar motor med mera. Därtill är förarluckan också utbytt. När dessa förändringar är gjorda, och lite till, är den gamla 42-vagnen ombyggd till en stridsvagn 74. Och - då är det minsann ingen äkta 42:a längre. Som jämförelse kan sägas att man skulle kalla en Volvo 740 för en äkta Volvo 245, genom att byta vindrutan...ungefär.

En enda sak har vi dock inte återställt på 42:an är instrumentpanelen, på grund av säkerhetsskäl. I den gamla 42:an gick det inte att hålla koll på temperaturer, oljor, bränsletankar eller annat. Det skulle i praktiken kunna skada motorer i en del av vagnen utan att föraren märker det. Eftersom vagnen nu renoverats är det helt klart en fördel att hålla lite koll på vagnen för att undvika onödiga och kostsamma reparationer. Det finns ju som sagt bara en enda vagn och med tio års arbete nedlagt är det ingen glädje om vagnen skulle fördärvas på grund av dålig instrumentpanel.

Vagnens nummer, 612, berättar att vagnen är tillverkad år 1944 på Landsverk i Landskrona och att den tillhört P2 en gång i tiden, långt före den slutade sin militära bana som skjutmål på Kosta skjutfält i mörkaste Småland.

Som liten slutknorr är brandsläckarsystemet helt nytt....och vagnen har fått en trafikförsäkring. Något svår att ta till besiktning, så det fick duga med en försäkring där vagnen heter "stridsvagn". Den ska visserligen inte köras på annat ställe än museet, men, lika bra att försäkra så mycket som möjligt. Man vet aldrig. 

Invigningen av vapenhistoriska utställningen stundar. Nu har tv-övervakningen kopplats in. Länsstyrelsen har fått in anmälan om tv-övervakning. Därtill är larmen alldeles klara. Klass 4 låsen är på plats och skalskydden går inte av för hackor. Den som vill in i montrarna får ge sig på glasen med en yxa och slå minst 60 gånger innan glasen ger med sig, så, mer än såhär kan vi inte göra för att hålla säkerheten uppe avseende vapnen. Och - nu är de rigorösa reglerna enligt polisens föreskrifter uppfyllda med råge!

Till sist, en oerhört glädjande nyhet. Du som följer våra nyhetsbrev har säkert läst mina kryptiska skrivningar om sådant som oroar, och sådant som måste lösas. Ett enormt orosmoment har varit nyteckning av hyresavtal med markägaren, Gustaf Trolle på Kulla Gunnarstorps Gods. Beredskapsmuseet har haft ett oerhört bra avtal under åren, anpassat efter antalet besökare, men, nu skulle det ändras. Frågan var bara hur, och vad det skulle innebära för ekonomin.

Många museer går på knäna på grund av sina höga hyror. Det finns flera exempel på museer som inte har en chans att utvecklas på grund av att alla intäkter går till hyran. Usch! Och, med sådan tillvaro försvinner arbetsglädjen. Det går inte att jobba vidare med sådana avtal. Häromdagen var det dags att träffa markägaren som låtit meddela att det nya avtalet var färdigt för undertecknande.

Johan och jag kom in, satte oss, svalde, läste, och grät! Helt underbart. Från och med NU betalar Beredskapsmuseet en enda krona i hyra, per år, för Djuramossa mark där Batteri Helsingborg och museet finns. En krona! Jisses! En eloge till Gustaf Trolle, som är av den bestämda och orubbliga uppfattningen att Beredskapsmuseet SKALL finnas kvar, och utvecklas.

En jubileumskrona är införskaffad till ramen som skall överräckas den 28 maj.

Efter mötet gick jag ut i solen, sträckte på mig och andades djupt, av glädje. Ett stort ok har fallit från de ekonomiska små axlarna och framtiden är tryggad. Bäste Gustaf Trolle, TACK, från oss alla. För vi ska komma ihåg att Beredskapsmuseet inte är ett enmansprojekt, snarare ett tiotusenmannaprojekt. Jag är såååå lättad och glad.

Den 28 maj, kl 08.30, skall den allra första enkronan överlämnas under högtidlig form på Kulla Gunnarstorps Gods. Ramen är klar, enkronan sitter där den ska. Än en gång: vi är alla så tacksamma! Jag hoppas fler hyresvärdar tänker till och ger museerna en chans att fungera.

Marie Andrée

Ständig nyhetsskribent