Nyhetsbrev - juli 2006
Ett museum utan besökare är ett onödigt museum.

Utspisning av ärtsoppa och pannkakor till hungriga besökare.
OBS! Vill Du veta när ärtsoppa serveras, kolla öppettider och evenemang.

Vad vore ett museum utan besökare? Vad vore ett museum om beredskapen i Sverige utan berättelser från de som var med? Vad vore det värt om de som vill berätta aldrig hittar någon som vill lyssna? Ingenting. Museer som finns för att vara just museer måste ha som främsta målsättning att locka besökare. Om ingen vill komma och titta på samlingarna, passar de förmodligen bättre i ett bergrum, förvarade till en tid då det kommer att finnas nyfikna besökare. Varje museum har trots allt sin tid. Det hade, som exempel behovet av att starta ett museum i rätt tid, knappast varit en god idé att starta ett museum om Sverige om beredskapen under 1950- eller 1960-talet.

Det är en förmån att få arbeta på ett ställe där det alltid finns en ny tråd att dra i, en ny skröna att ta död på, eller ett nytt föremål att hurra över. De senaste två månaderna har vi fullkomligen överösts av besökarnas historier som verkligen är värda att berätta vidare. Lika bra att börja med två historier, båda lika fascinerande, fast på olika sätt.

Historia 1, tuggummit

En dam kom till Beredskapsmuseet för att delta på en guidad visning. Efter guidningen haffade hon undertecknad i armen och sa med pillemarisk blick att hon bara måste berätta ett barndomsminne. När hon var barn var kriget igång i hela världen. Det fanns inget att köpa i affärerna, antingen fanns det inte varor nog, eller så fanns det inte ransoneringskort i tillräcklig omfattning. Eventuella lyxprylar kom lite då och då från de som hade turen att få paket från det stora landet i väster, USA.

Damen i fråga hade en moster i USA som såg till att skicka kaffe och annat livsnödvändigt till systern i Sverige. En dag kom ett paket med något alldeles extra, ett TUGGUMMI. Tuggummi var något så sällsynt att ingen av ungarna visste hur det smakade. Det just erhållna USA-tuggummit åkte ner i damens ficka och togs upp i skolan. I klassen var det dags. Tuggummit kom fram och stoppades noga in i munnen för en allra första tuggning. När ett par tuggor tagits var det dags för nästa barn att prova hur tuggummi smakade. Ut ur mun nummer ett, in i mun nummer två, mun tre, mun fyra och så vidare tills alla barnen i klassen hade provtuggat tuggummit. När siste man tuggat sina tuggor fick ägarinnan till tuggummit tillbaka den numera vältuggade lilla biten. In med alltihop i munnen och sedan tuggade hon tuggummi tills det inte fanns något tuggummi mer...mmmm, vad gott det måste ha smakat efter trettio ungars tillförande av baciller, matrester och annat smått en unge kan tänkas ha mellan tänderna...

Historia 2, stridsvagnarna i Glumslöv

En gammal, gammal farbror var med på en guidning. Efter guidningen haltade han fram till guiden (samma guide som ovan) och berättade följande:

1940 var han inkallade på Ing 2 i Eksjö. Den 9 april blev han liksom alla andra i Sverige medvetna om att våra nordiska grannar fått ett synnerligen ovälkommet besök. Beredskapen var usel, uppfinningsrikedomen var desto större. Mannen åkte tillsammans med sina kamrater från Ing 2 till Glumslövs backar. Där påbörjades ett bygge av sällan skådad variant. Trettio stridsvagnar byggdes upp på kullarna av läkt och masonit. De ställdes på tvären och på bredden. Till sist målades de i kamouflage. Mannen var fortfarande lika stolt över det försvar han varit med och skapat. Med darrande stämma sa han: "det var ooomöjligt för tysken att se att det bara var trävagnar. Det blev sååå bra!"

Jaa, man säger väl att nöden är uppfinningarnas moder.

För övrigt har det som vanligt hänt massor på museet sedan förra gången nyhetsbrevet publicerades. Titta i nyhetsrullen så ser Du vad som hänt sista tiden.

Nu är det sommar igen, vilket förstås innebär mer arbete ute i kassan och mindre tid över på kontoret. Därför kommer nyhetsbrevet något mer sällan under sommaren. Men håll utkik och hav förtröstan - rätt vad det är ploppar det upp något spännande som vi inte vill undanhålla webbesökarna från.

Kom ihåg att besöka Beredskapsmuseet i sommar - här finns ALLTID något nytt att titta på!!!

På återhörande i sommarvärmen

 

Vid pennan, som vanligt

Marie Andrée

Ständig nyhetsbrevsskribent