Nyhetsbrev - februari 2007
Återigen, fullt upp inför säsongen.

Alla trogna "årskortare" som ständigt ställer upp och hugger i med allt från flaggstångspassning till trafikdirigering. På flaket står från vänster Dan och Don, nedanför från vänster står Fredrik, Johan, Bert, Sven-Olof och Ola. Foto: Lars Dahlbom.

Nu tror Du säkert att jag suttit och filat naglarna hela januari och varit helledig från allt. Om det bara vore så, eller, nja, man tröttnar nog på att vara ledig efter några dagar. I alla fall, under tiden som det tyckts råda stiltje på museet, åtminstone utåt sett, har vi slitit som djur med att få alla handlingar färdiga. Du har säkert redan sett den enorma nyheten om projekt "Skydda Maja!". Det är bara en sak. Vi har dessutom hunnit få till stånd lite avslut på andra evighetsärenden och framför allt har det slitits med förberedelserna inför den hovrättsförhandling som ska ske angående En Svensk Tiger. Inget får gå fel! Otaliga böcker har lästs, rättsfall från alla möjliga och omöjliga synvinklar har synats och lagtexter har lästs både fram och baklänges. Vi börjar känna att vår beredskap är minst sagt god!

I slutet av december var det dags för en sammankomst igen med hårt arbete som främsta mål. Flera almar dog under 2006 och var ett måste att såga ner så snart som möjligt. Hygglige Sven-Arne, museets granne, tog hjälp av sin son och såg till att almarna kom ner utan problem. Det är lite kalt vid ledningscentralen nu, men, heller det än att någon skulle riskera att få en alm i skallen.

 

Sven-Arne (eller är det hans son??) i trädfällartagen. Foto: Lars Dahlbom.

Flera almar sågades bort uppe på MAJA-bunkern, ett måste inför bygget som ska genomföras under våren. Dessutom var det massor av tung materiel som måste placeras på rätt ställe. Vilken tur att alla årskortare är riktiga krutgubbar! (Ursäkta ordvitsen, men det var omöjligt att låta bli!)

Johan instruerar: - Och så ska vi ta den här kanonen, som väger 20 ton, och rulla den för hand 15 meter så vi kan få plats med den andra lilla kanonen, den väger bara 10 ton, intill, såhär, ungefär. Det blir inte svårt, vi är många! Jahapp, då sätter vi igång!! Behövs det sägas att allas ansiktsuttryck är talande: "Han kan inte vara riktigt klok!" Men det var kanske ingen nyhet för en del... . Foto: Lars Dahlbom

Ett antal förberedelser har gjorts för att så småningom uppnå det ljuvliga målet att få en "smiley", en liten rund glad gubbe som utdelas av Miljförvaltningen i Helsingborg när verksamheter är riktigt, riktigt perfekta. Hittills har det varit ett förhatligt egenkontrollprogram som satt käppar i hjulen. Nu hoppas vi allt ska fungera så vi kan få den stora äran att sätta upp den lilla gubben på en skylt. Stort tack till årskortare Gustav Winnberg och hans fru Elsy som fortsätter hjälpa oss att få färdigt de bakre utrymmena där ärtsoppan värms och brödet bakas.

För övrigt rasade stormen Pär med full kraft över Djuramossa. Förra gången när stormen Gudrun var på besök, flög flaggstången upp ur sin cementställning. Leif Högberg, Jörgen Sjöblom och flera därtill hjälptes åt att få den plats. Den här gången satt flaggstången fast i ställningen, men knäcktes i stället på mitten. Och föll ner. Återigen kom hygglige Sven-Arne och hjälpte till att släpa bort stången från vägen. Det var ren tur att ingen bil just precis då råkade passera. Nu ligger stången där, i väntan på att släpas bort och ersättas med en ny. Flaggstänger kostar sisådär 4.000 kronor, självrisken på försäkringen är 7.000. Och därmed är det bara att vänta till säsongsstarten innan en ny flaggstång kan införskaffas. Nästa gång det blir storm ska flaggstången fällas INNAN den brakar ner.

Sammantaget måste jag - än en gång - påpeka att Beredskapsmuseet är besökarnas museum. Utan besökare, utan "årskortare", utan frivilliga insatser och utan all hjälp Beredskapsmuseet har fått, senast av SMB:s alla medlemmar, hade det inte funnits något museum. Varje gång jag tänker på alla snälla människor som hjälps åt för att uppnå något blir jag alldeles varm inombords. Frivillighet får aldrig bli en bristvara, det är och måste vara en del av allas vår mänskliga sida!

Vid pennan, som vanligt

Marie Andrée

Ständig nyhetsbrevsskribent