Nyhetsbrev - augusti 2010
Historien upprepar sig...

Tvisten om En Svensk Tiger var"bara" en tvist om rätten till en bild...

Det tog Beredskapsmuseet tio år att förklara att upphovsrättslagen gäller även för Försvarsmakten.

Hur lång tid ska det ta att förklara att vapenlagen, sekretesslagen, grundlagen, lag om offentlig upphandling och brottsbalkens bestämmelser gäller för Statens försvarshistoriska museer?

Jag skulle kunna skriva spaltkilometrar om detta, men, allt går att sammanfatta på några få rader.

Det är ett allvarligt fel i Statens försvarshistoriska museers verksamhet när dess kanslichef anser sig ha rätt att ringa och hota ett statsbidragsberättigat museum med orden: "ge sjutton i att rota i SFHMs och "säkerhetschefens" affärer, annars ska jag se till att ni blir av med statsbidraget och att ni åker ut ur SMHA."

Statens försvarshistoriska museers "säkerhetschef" har ingen laglig rätt att kontrollera att privata museer följer vapenlagen. "Säkerhetschefen" har inte heller någon laglig rätt att tilltvinga sig "besök" för att inventera privata museers vapeninnehav. "Säkerhetschefen" har ingen laglig rätt att föra egna vapenregister över museers vapen hemma hos sig, innehållande 63 privata museers vapeninnehav! Alltså, om någon har missat det: vi har en vapenlagstiftning i Sverige. Vapenlagen ger BARA polisen rätt att utföra "säkerhetschefens" arbete.

Statens försvarshistoriska museer kräver tillträde till Beredskapsmuseet för att inventera Beredskapsmuseets egendom. Det har Statens försvarshistoriska museer ingen laglig rätt till. INGEN myndighet har rätt att kräva tillträde för sådan registrering. Vi bor i Sverige! Här gäller exempelvis grundlagsskydd för privat egendom.

Ingen statlig myndighet har heller rätt att använda statsbidrag som utpressningsmedel! Och, statliga myndigheter är skyldiga att fatta beslut! Statliga myndigheter ska ha en öppen verksamhet. Statliga myndigheter ska följa reglerna om offentlig upphandling.

Jag har de senaste månaderna chockerats av hur myndigheten Statens försvarshistoriska museer fungerar. Pengarna rinner ut ur verksamheten utan någon som helst kontroll. Vår försvarshistoria fördärvas på grund av märkliga påhittade "tillstånd" som aldrig har lämnats av Rikspolisstyrelsen. Olagliga åtgärder utförs. Privata museer krävs på information som myndigheten inte har rätt att få. Myndigheten använder sig av privata aktiebolag som erhåller flera miljoner varje år UTAN offentlig upphandling. Det finns utbetalningar för uppdrag som inte finns i lagstiftningen. Och - en enda person sitter på plånboken, attesterar fakturorna, lägger fram ansökningar om statsbidrag och drar in bidragen för den som inte har vett att hålla klaffen om missförhållanden och fusk med skattemedel.

Usch och fy! Jag blir heligt förbannad. Och - märk väl - om tre personer hade skickats hem från myndigheten, så hade hela den här historien upphört. Det hade inte varit några problem kvar att lösa. Därmed, är det någon som tror att det är en myndighet som agerar? Eller, är det måhända personer anställda på en myndighet som tror att de är Gud Fader och att de kan göra som de vill? Jag VET att det är det sistnämnda.

Var är "Uppdrag Granskning" när de verkligen behövs?

Vid pennan

Marie Andrée
Ständig nyhetsskribent