Nyhetsbrev - 16 februari 2008
Man kan inte vara överens med alla...

Det är bara att göra som gåsen, låta det rinna av en när man hör något dumt....

Ibland blåser det lite extra på Beredskapsmuseet. Ett exempel är förstås det där med En svensk tiger. Skulle verkligen Beredskapsmuseet gå med och stämma Försvarsmakten, eller skulle museet låta det vara?

Efter noggrant övervägande beslutade Beredskapsmuseet att det var lika bra att fortsätta tills det verkligen var avgjort, d v s när döttrarna fått rättmätig ersättning för Försvarsmaktens (MUSTS) långa användning av bilden.

Kommer någon ihåg arbetet med Försvarsmaktens nya logga, som togs fram och försvann i nästan samma andetag. Det arbetet kostade Försvarsmakten tre miljoner. Visst är det billigare att plocka en bild som redan finns och sedan använda den fritt, tills upphovsmannen blir förbannad...alltså, döttrarna Almqvist har gett Beredskapsmuseet rättigheterna till bilden. Beredskapsmuseet ställer upp för döttrarna Almqvist. Så det så. Sedan kan man tycka vad man vill om det!

Vad gäller övriga saker, som får åtminstone mig att fundera över om det inte vore lugnare att arbeta någon annanstans, är att man får leva med att folk blir förbannade på en.

Som en del kanske kommer ihåg var det ett väldigt ståhej för några år sedan, när jag såg hur Kulturförvaltningen frikostigt delade ut bidrag till vissa fristående museer , samtidigt som andra, likadana organisationer ständigt fick kalla handen.

Beredskapsmuseet drev frågan högre och högre inom kommunen. Till slut hamnade ärendet i Länsrätten. Sedan hos JO. Båda instanserna gav Beredskapsmuseet rätt. JO skrev att kommunen snarast borde ta tag i och skapa ett rättvist regelverk för de fristående museerna. Är detta gjort? Nej!

Eftersom det var undertecknad som gick i spetsen för detta, är det väl givet att man får ta lite stryk för det också. Resultatet av arbetet blev förstås att vissa fristående museer fick minskat bidrag, medan Beredskapsmuseet, Råå Museum, Vällufs museum och kanske någon till , äntligen fick bidrag från kommunen.

Undertecknad var inbjuden till ett möte med Kulturförvaltningen häromdagen. Diskussionen gällde år 2009, hur det skulle se ut med bidrag till de fristående museerna. (Det känns väldigt bra att Beredskapsmuseet blir inbjuden till de här mötena, eftersom vi inte ens var välkomna innan det ordnades upp med bidragsdelen.) När det var tid för kaffepaus hade jag tänkt mig att mingla lite. I stället stoppades jag av en man, ansvarig för Skolmuseet i Helsingborg. Han var fly förbannad, tyckte att jag var en riktig pestråtta som hade saboterat "hans" museums möjligheter, eftersom de inte längre fick stöd i den omfattning som de fått innan jag gick in och förstörde alltihop. Tack för det.

Med kaffet i handen tänkte jag ta mig in till min undanskymda plats för att försöka fundera över tillvaron i lugn och ro. På vägen kommer en dam fram och jag tänker för mig själv, "vad är det nu?". Men, det här var en mycket glad människa från Vällufs museum, som tackade mig för att ha hjälpt dem att få bidrag.

Se där, man kan inte vara kompis med alla. Alla har olika åsikter och alla väljer olika vägar att gå.

Jag arbetar vidare på mitt sätt, även om det innebär att man får vara "en hårdhudad gås med massor av skinn på näbben".

Marie Andrée

Ständig nyhetsskribent