Nyhetsbrev - 25 augusti 2010
Framtidsvisioner.

SMHA-flaggan måste kunna hissas med stolthet igen.

De senaste månaderna har varit de absolut värsta i Beredskapsmuseets historia. Kollegor har skickat mail med icke publicerbart innehåll, museet har anklagats för att vara brottslingar, evenemang har ställts in för att bidrag inte betalats ut, den nya hall som var tänkt att påbörjas har bara kostat en massa pengar i planering, eftersom startbidraget till hallen "försvann", guidningar av Skånelinjen har minskats till ett minimum på grund av indraget driftsbidrag. Listan kan bli lång.

Jag hade aldrig valt den här striden om det inte vore värt det. Priset hade varit alldeles för högt. Beredskapsmuseet blev varnade av kanslichefen Christian Braunstein redan i februari: "Rota inte i SFHMs och Claes Johanssons verksamhet, för då ska jag se till att ni förlorar statsbidraget och att ni åker ut ur SMHA". Men, hot biter inte på mig. Hade vi varit det minsta svaga, hade Beredskapsmuseet inte funnits och fungerat i tretton år. Och - efter att ha utrett vad det var som Beredskapsmuseet inte skulle "rota i", är jag beredd att slåss för både Beredskapsmuseet och det försvarshistoriska arvet.

Min personliga framtidsvision är att styrningen över Sveriges Militärhistoriska Arv läggs ut på tjänstemän som arbetar som man gör i normalfallet på en svensk myndighet: rättvisa system, regelverk för bidrag, lagstiftningen gäller och följs efter bästa förmåga, inga "du och bäste bror-affärer". Jag tror att den framtidsvisionen blir verklighet. De försvarshistoriska museerna kommer i framtiden att blomstra tack vare ekonomiskt stöd från Kulturdepartementet.

Till dess den här situationen är utredd och klar skulle jag vilja be den som har ett "ont öga" till Beredskapsmuseet att fundera. Beredskapsmuseet har blivit av med statsbidraget, anklagats för att bryta mot lagen och nu riskerar Beredskapsmuseet även depositionerna. Det finns ingen rim och reson i att utsätta ett SMHA-museum för sådan behandling. Och -vad har Beredskapsmuseet gjort? Jo, vi har sagt nej till att låta en statlig myndighet inventera Beredskapsmuseets egendom. Och - vi vägrar gå med på att ett privat bolag ska fördärva försvarshistoriska föremål. Så enkelt är det. Och så tokigt är det.

Om några månader hoppas jag få tänka tillbaka på vilken fruktansvärd pärs detta var, men att det löste sig till sist. Jag hoppas få nya kollegor att samverka med. Jag hoppas det blir ordning på Sveriges Militärhistoriska Arv. Jag vet varför Beredskapsmuseet får utstå det här. Och - jag är beredd att ta smällarna även om de är hårda. För det kommer att reda ut sig till sist.

Vid pennan

Marie Andrée
Ständig nyhetsskribent