Föremål
1940-talets dambinda, "Musamadrassen"

"Musamadrassen"...

Någon gång kring 1945 gjorde de fabrikstillverkade dambindorna entré i butikerna. Tyärr tillhör denna intima preimär inte den mest nedtecknade delen av världshistorien, så vi förlitar oss till de damer som befann sig på plats när det begav sig. De intervjuade damerna ifråga är övertygade om att det fanns fabrikstillverkade bindor att köpa i affären mot krigsslutet. Om någon skulle ha mer exakt information om den fabrikstillverkade bindans premiär i Sverige är ni varmt välkomna att höra av er.

Tiden före dambindans intåg utgjordes av en, låt oss säga, slaskigare period i damhygienens historia. De flickor som fick sin menstruation hade snabbt ett uppdrag; virka egna bindor. Bindan skulle vara så pass bra att den höll hela dagen, eftersom något tillfälle till byte inte gavs. Dessutom skulle den virkas på visst sätt så den kunde sitta kvar där den skulle. Betänk också att de flesta damer inte bar långbyxor, om de inte var väldigt före sin tid. Kjol var det mest vedertagna plagget bland kvinnor under krigsåren.

Bindan virkades med en hank fram och en hank bak. I hankarna träddes bomullssnöre som knöts fast runt midjan. Efter användning skulle bindorna tvättas och med tanke på att tvättmaskiner inte heller fanns i större utsträckning blev det till att koka bindorna i tvättgrytan för de flesta.

Många kvinnor har berättat för Beredskapsmuseets personal om vedervärdiga bindor som låg och stank i tvätthinkar till dess de kunde tvättas ordentligt. Det var kletigt, äckligt och defintivt ingen tillvaro med "osynlighetsfaktor", som idag är ett av de största säljknepen för de moderna bindorna med en uppsugningsförmåga som tycks kunna dra åt sig ett mindre vattenfall. I alla fall om man får tro reklamen.

Om du vill virka en alldeles egen "musamadrass", en klassisk skånsk benämning på de hemvirkade bindorna med hank i stället för vingar; varsågod! Det går säkert att klura ut hur man ska göra genom att titta på denna förträffliga binda, rekonstruerad av Beredskapsmuseets stickningsguru Asta, en av de yngre damer som tvingades genomlida några år med "musamadrasser".