Björn Munsterhjelm
Krigsveteran

Löjtnant Björn Munsterhjelm som nybakad kompanichef för 10 kompaniet, Infanteriregemente 61. Fotografi från början av mars år 1944, utanför Munsterhjelms kommandobunker söder om Svir i Ostkarelen.

Björn Munsterhjelms historia

Björn berättar om sextiettan:
Sextiettan var ett svenskspråkigt finskt regemente med soldater från hela Svensk-Finland. Från början var sextiettan bildat av reservister. Så småningom blev reservisterna utbytta mot yngre killar, födda kring 1924-1925. Kanske var det därför killarna var så bra soldater...De svenska frivilliga var mycket bra!

Sextiettan avvärjde, understödda av ett finskt artilleriregemente, den ryska framryckningen i Tienhaara, förstad till Viborg mot Helsingfors. Ryssarna hade räknat med att komma till Helsingfors på sju dagar men de kom aldrig
fram tack vare vårt motstånd. Under bara två dygn fälldes cirka 30.000 granater och bomber över Tienhaara.

En svensk frivillig hette Nils-Göran Fock, kapten, från Mörarp i Skåne. Han hade varit på permission hemma i Sverige. Han kom tillbaka den 24 juni 1944 och blev kompanichef för 11 kompaniet. Han stupade följande dag i Tienhaara, den 25 juni 1944.

Det blev vapenvila. Striderna flyttades över till Tali-Iihantala. Som följd av avvärjningsstriderna befordrades vår regementskommendör, Alpo Marttinen, överstes grad vid 35 års ålder. Han fick också Finlands högsta
militära utmärkelse, Mannerheimriddare.

Björn berättar om sina upplevelser under andra världskriget:
Jag föddes den 30 oktober 1919. När vinterkriget började den 30 november 1939 reste jag från mitt hem i Norge till Finland för att ta värvning. Jag blev sedermera stamanställd och kom in på kadettskolan 1942, där jag utbildades till till infanteriofficer.

Närkadettskolan slutade kom jag till infanterireg. 61, kallat sextiettan. Harry Järv var plutonchef i 11:e komp. Jag blev vice kom. chef i 10:e komp. Efter 14 dagars tjänstgöring insjuknade jag i tarmvred. Komplikationer tillstötte och jag opererades ett flertal gånger. Jag skickades till Alvesta för rekreation, där jag bodde hos Anders Koskull på Ängelholms fideikommiss, utanför Alvesta. Jag kom tillbaka till Finland julen 1943. 1944 blev jag chef för 10:e komp. Jag var regementets yngste kompanichef.

Under fortsättningskriget 25 juni 1941–19 september 1944 var jag eldledare i artilleriet. Jag deltog bland annat i striden om Petroskoj, huvudstad i Östkarelen. Hela vägen från gamla gränsen till Petroskoj var det strid och framryckning. Det var precis som tidigare under kriget; mycket hårda strider.

Jag hemförlovades i november 1944.

Efter kriget var jag stamanställd under några år, för att sedan övergå till civilt arbete som reklamman. Min militära grad är idag kapten. Under kriget var jag löjtnant.

Vi är fortfarande ett tiotal från sextiettan, 10 komp, som träffas.

Björn Munsterhjelms utmärkelser:
- Frihetskorset, fjärde klass, med eklöv, utmärkelse för att ha deltagit i strid
- Frihetskorset, fjärde klass, två stycken
- Minnesmedaljerna för vinterkriget och fortsättningskriget
- Aunuskorset, för deltagande i striderna österut.
- 11 div. kors.
- 17 div. kors
- Finlands veteranförbunds förtjänstkors
- krigsinvalid.

 

Björn berättade sin historia för Beredskapsmuseet, Marie Andrée, den 2 september 2009.