Personer
Ludmila Pavlichenko (1916-1974)

Ludmila Pavlichenko under kriget och år 1970.

1943 fanns över 1.000 kvinnliga prickskyttar i den sovjetiska armén.
Tillsammans sköt de ihjäl över 12.000 personer, främst soldater ur den tyska armén.

Ludmila Pavlichenko blev den mest framgångsrika prickskytten av dem alla. På tio månader sköt hon ihjäl 309 tyska soldater.

Ludmila Mikhailovna Pavlichenko föddes den 12 juli 1916 i den lilla orten Belaya Tserkov, Ukraina. I unga år flyttade hon tillsammans med sin familj till Kiev, där hon så småningom fick anställning i en tygfabrik. Hon gick med i en skytteklubb där hon utvecklade sin prickskytteförmåga till något utöver det vanliga.

När Tyskland attackerade Sovjetunionen 22 juni 1941, studerade Ludmila historia vid Kievs Universitet. Precis som sina klasskamrater, anmälde Ludmila sig till sovjetiska armén fšr att slåss mot tyskarna. Rekryteringsofficeren ville inte ge Ludmila chansen att bli prickskytt i armén, men hon tog fram sina handlingar från skytteklubben och bevisade också sin lämplighet som prickskytt i praktiken. Trots hennes skicklighet försökte de rekryteringsansvariga övertyga henne om att hon kanske skulle passa bättre som sjuksyster. Ludmila vägrade. Till sist kom hon ändå med i armén som skytt.

I augusti 1941 var hon tillsammans med 25:e infanteridivisionen strax utanför staden Belyayevka där hennes förband skulle försvara vissa strategiska områden. Där sköt hon sina första dödande skott. Hennes vapen var ett gevär av årsmodell 1891-30 utrustat med kikarsikte. Räckvidden var cirka 500 meter. Ludmila använde sitt gevär oavbrutet. Under två och en halv månad sköt hon ihjäl 187 soldater.

I juni 1942 sårades Ludmila av granateld och blev beordrad att lämna Sevastopol, där hon befann sig tillsammans med sitt förband. Man ansåg henne vara en hjältinna som inte fick dödas i strid under några omständigheter. I augusti 1942 blev Ludmila inbjuden till Vita Huset i USA, där hon blev väl emottagen av presidenthustrun Eleanor Roosevelt. Ludmila fortsatte sin rundresa genom USA och hamnade så småningom i Kanada där hon fick ett specialdesignat gevär i gåva av vapentillverkaren Winchester. Hon återvände inte till armén efter sin skada utan fortsatte i stället sin bana inom armén som utbildare av prickskyttar ända fram till krigsslutet.

Ludmila Pavlichenko tilldelades utmärkelsen Sovjetunionens Hjälte den 25 oktober 1943. I samband med utmärkelsen utgavs även ett frimärke på den nyblivna hjältinnan. 10 oktober 1974 avled Ludmila Pavlichenko. Hon blev 58 år gammal.

Ludmila Pavlichenko är känd framför allt för att ha blivit en symbol för den ryska kampen mot nazismen, samt genom den sång Woody Guthrie skrev till henne.