ÅRSKRÖNIKA 2004

Jaha, ett år till har gått och vart tog egentligen det året vägen? Det sägs ju att
"tiden går fort när man har roligt". Att arbeta med Beredskapsmuseet är faktiskt
alldeles uppriktigt väldigt inspirerande och roligt på alla sätt och vis men att ett år
bara kan flyga iväg utan att man knappt märker det? Undras om det blir ännu roligare i år.
I så fall blir det till att hålla i hatten.

Förra årets stora händelser var många, som vanligt, men den största av dem alla var givetvis SMBs fantastiskt generösa erbjudande till Beredskapsmuseet, ett erbjudande som möjliggjorde i ett slag det vi stött och blött i flera år; en ny hall med yta och omgivning som ger museet möjlighet att få in bl a 21:an under tak. Lite till kommer att få plats därinne och utrymmena skall utnyttjas till max. Förhoppningen är ju att alla ska bli riktigt nöjda när det väl är dags att inviga den fantastiska blivande SMB-hallen. Jag vill lova att det tagit tid att smälta det här. Många gånger har jag nypt mig själv i armen och undrat om det verkligen är sant att bygget blir av, men, det tycks verkligen så. Mer info om bygget kommer att läggas ut lite då och då på hemsidan.

SMBs styresman Per-Anders Lundström.

För övrigt var det vid vissa tillfällen en rent kaosartad tillställning på Beredskapsmuseet. Jag förbrukade ett av mina nio liv (åtminstone hoppas jag att det är så många) när jag stod upp till anklarna i en vattenfylld stridsledningscentral med en panikartad känsla i magtrakten och såg hur den enorma översvämningen efter regnen tagit sig in i monter efter monter och dränkt skodon, flaggor och andra ting.

Utan att riktigt tänka efter öppnade jag dörren till elskåpet, såg en förlängningssladd ligga på golvet och tänkte "Den måste jag ju ta upp!" Ur vattnet. Sladden i kontakten. Bzzzt, sa det och hjärtat slog fyra frivolter innan jag lyckades få bort kontakten. Efter det stod jag en lång stund och funderade över livet, varför jag stod i en ledningscentral, varför pumparna inte fungerade och vad jag månne kunde ha gjort för ont för att drabbas av sådant här?

I alla fall, det mesta löste sig, bokstavligt talat. Slamsugarnisse från vårt älskade Sita kom och sög upp allt vatten i alla källarutrymmen, pumpnisse från våra favoriter Schildts VVS kom och installerade ytterligare en pump och deltagarna från Kanonprojektet med vår favoritprojektledare Lasse kom och torkade upp den eländiga röra som blivit av alltihop. Medan de andra torkade golv torkade jag mina tårar och tackade de högre makterna för att jag fick leva ett tag till. Under tiden strömmade besökarna till i samma takt som regnet tilltog och det var bara att ta tag i tillvaron. Huu.

Sist men inte minst måste ju i en årskrönika från Beredskapsmuseet nämnas värnen i Helsingborg och den otroliga tid de tagit, tillsammans med det fantastiska resultat som nu, äntligen, uppnåtts. Jag måste skriva att det känns riktigt bra att 17 värn nu återtagits av Försvarsmakten i samverkan med Beredskapsmuseet, Riksantikvarieämbetet och Leif Högberg.

Tänk, att det faktiskt går att åstadkomma förändringar även om det ser mörkt ut och även om Beredskapsmuseet bara är att beteckna som en liten prick jämfört med Helsingborgs kommuns möjligheter att åstadkomma ett bevarande av värnen, blev museets lilla prick ändå pricken över i.Vill någon läsa RAÄs PM, finns det publicerat här.

Med detta var det dags att lägga 2004 till handlingarna och se fram emot ett nytt spännande år.

Marie Andrée

Beredskapsmuseets ständige optimist