Personer
Furir Harry Nordlund

Historiken om den förste svenske pilot som omkommit i en luftstrid över svenskt territorium.

Furir Harry Nordlund

TT, Tidningarnas Telegrambyrå, skickade ständigt ut meddelanden om död och förlust under andra världskriget. Den 3 april 1945 kom ytterligare ett telegram från TT. Den här gången hade nyheten ett innehåll som berörde Sverige på ett helt annat sätt. En svensk pilot hade omkommit i luftstrid över svenskt territorium.

TT meddelade nyheten på följande sätt: 

Svenskt jaktplan neskjutet av tyskt hydroplan
Föraren störtade med maskinen brinnande
"Har blivit beskjuten - ämnar hoppa!" - Hänsynslöst övergrepp utanför Sölvesborg.

STOCKHOLM den 3. (TT)
Ett svenskt jaktplan besköts på tisdagsförmiddagen av ett tyskt sjöflygplan och störtade kl. 12,30 utanför Sölvesborg, meddelar försvarsstaben. Jaktplanets förare, värnpliktige flygföraren korpral 1859-21-42 Erik Harry Nordlund, omkom.
Det tyska planet, ett tremotorigt av märket DO 24, beväpnat med bl.a. tre kulsprutor, flög in över svenskt område i trakten av Simrishamn och beskjöts där av luftvärn. Planet fortsatte på nordlig kurs. Två svenska jaktplan från ett förband i östra Skåne sändes upp för att avvisa det tyska planet.

Då Nordlunds plan närmade sig det tyska planet öppnade detta eld. Det svenska jaktplanet träffades och föraren meddelade per radio kl 12.24 att han blivit beskjuten och ämnade hoppa. Nordlund kunde av okänd anledning ej utföra fallskärmshoppet, utan medföljde sitt störtande plan. Han ljöt en ögonblicklig död vid nedslaget som skedde två km nordväst Sölvesborg.

Det tyska planet avlägsnade sig med sydlig kurs och blev i trakten av Simrishamn ånyo beskjutet. Det andra svenska jaktplanet, som hade blivit försenat vid starten och icke hade kännedom om nedskjutningen, iakttog det tyska planet, när det lämnade svenskt territorium. Jaktplanen startade med två minuters mellanrum, och korpral Nordlund som först hann fram, gick upp vid sidan av det tyska planet för att göra dess besättning uppmärksam på att planet var över svenskt område.

Kl. 12.24 uppfattade markstationen Nordlunds meddelande att han träffats. Kl. 12.27 meddelade han: "Jag är träffad av eld från DO:n. Jag går mot Rinkaby." På markstationens förfrågan, huruvida han kunde landa, meddelade han kl. 12.28: "Jag kan ej landa. Jag hoppar." Han repeterade detta meddelande, varefter ingen ytterligare förbindelse förekom.

En luftbevakningsstation i närheten hade någon minut före beskjutningen iakttagit det tyska planet ensamt och på högst 500 meters höjd. När man från denna station någon minut senare hörde motor- och kulspruteeld, kunde man på grund av dimma dock inte iaktta själva störtningen. Det svenska jaktplanet kom på ungefär 500 meters höjd, när plötsligt svarta rökmoln och en eldkvast slog ut från maskinen, som omedelbart störtade och tog mark öster om Valje hållplats. Planet blev så gott som fullständigt sönderslaget och brann.

Det andra jaktplanet nådde fram till närheten av det tyska planet i samband med beskjutningen. Det kunde ej iaktta själva skottlossningen och uppfattade ej heller korpral Nordlunds radiomeddelanden om att han blivit beskjuten. Föraren såg emellertid det första jaktplanet vika bort från den tyska maskinen och gick då upp vid sidan om denna och övertog kontrollen av att det tyska planet lämnade svenskt område.

Ehuru något definitivt icke kan sägas beträffande orsaken till störtningen, synes det sannolikt att projektiler träffat en bensintank, från vilken bensin läckt ut som antänts med påföljd att brand och explosion inträffat. Flygförarna synas till alla delar ha följt de bestämmelser som gälla vid neutralitetskränkningar.

Nordlund begravdes under militära hedersbetygelser på Ullångers kyrkogård, där man på hans gravsten kan läsa texten ”Stupad på sin post i fosterlandets tjänst”.

50 år efter Nordlunds dödsstörtning, den 11 november 1995, kunde man läsa att en minnessten skulle resas över den stupade flygaren Harry Nordlund, den ende svenske flygare som dödats i luftstrid över svenskt territorium. Initiativtagare till minnesstenen var medlemmar i Sölvesborgs Fornminnesförening och Svensk Flyghistorisk Förening. Minnesstenen bekostades av byggföretaget NCC, som svarade för ombyggnad av vägen och uppbyggnad av den rastplats i Ynde som placerats bara ett tiotal meter från nedslagsplatsen.

Stenen avtäcktes den 17 november 1995 i närvaro av ett par hundra personer.

Vill man besöka stenen finns den på följande koordinater Altitud ± 6 m
Latitud N 56” 03´ 48.85”, Longitud Ö 14” 34´ 16.97”.
För den som läser kartor finns stenen placerad på Ynde rastplats, belägen vid E22 intill Sölvesborg.

Minnesstenen finns också i Leif Högbergs bok, Militär Utflykt del två, som kan beställas direkt från förlaget på www.bunker.nu.