Batteri Helsingborgs historia
Avvecklingen av Batteri Helsingborg

Olle Wennerbeck, en av de som hörde till Batteri Helsingborgs bemanning under kalla kriget.
Olle hjälper till som guide på Beredskapsmuseet.

Många har glömt bort den tid som rådde fram till 1990-talets början. Muren mellan öst och väst. Det stora intresset för svenska militära övningar. Närvaron av främmande u-båtar. KGB. Stig Bergling. Listan kan bli lång över allt som hörde till kalla kriget. Batteri Helsingborg var med i allra högsta grad, som en central del av det nordvästskånska försvaret under kalla krigets år. Uppgifterna för Batteri HB var att hävda Sveriges neutralitet i händelse av konflikt med främmande makt. Försvarets blickar riktades främst mot dåvarande Sovjetunionen och dess militära allians Warsawapakten.

Batteri HB genomgick omfattande renoveringar och fick modernare vapensystem, för att kunna möta ett eventuellt kärnvapenhot.1982 sköt Batteri HB:s fasta kanoner för sista gången under en stor militär övning. En omfattande renovering för ett antal miljoner kronor skedde under 1988, då bland annat eldledningssystem byttes ut mot modern laserteknik. När östblocket föll 1990 och sedermera Sovjetunionen, föll också Batteri Hälsingborg efter drygt 50 års bevakning av vår skånska kust. Batteriets anläggningar tömdes på sin utrustning och plomberades med betong.

Sammanställningsplatsen
Sammanställningsplatsen, SPL,  var den del av Batteri HB som var i drift till 1990. Sammanställningsplatsen renoverades första gången 1968, 28 år efter uppförandet. Världen befann sig mitt i det ”kalla kriget” och Sverige fruktade angrepp.

SPL byggdes om till en kärnvapensäker stridsledningscentral, fem meter betong som skalskydd runt hela SPL, en grus- och sandbädd runt betongen, nödutgången fylldes med sand, eget vatten borrades upp, dieselaggregat för eltillförsel.

SPL var helt självstyrd. Tanken var att om Nordvästra Skåne skulle utsättas för ett kärnvapenangrepp skulle de som befann sig i SPL klara sig undan angreppet. De skulle kunna överleva utan hjälp utifrån under 30 dagar.

1988 var det åter dags att renovera SPL. Den  20 år gamla utrustningen lyftes ut och ersattes med toppmodern materiel. När renoveringen var klar räknades SPL på Batteri HB som en av de modernaste i Sverige. Renoveringen hade då kostat cirka 10 miljoner kronor.

1989-90 föll östblocket samman. Därmed föll även intresset för Batteri HB. Den toppmoderna materielen i SPL lyftes över till andra anläggningar och  Batteri HB murades igen.

Batteri Helsingborg avvecklades 1990. Sammanställningsplatsen tömdes på all utrustning och murades igen. Luftvärnseldställningar likaså. Baracklägret i skogen revs. Tre av de fyra pjäserna murades igen. Fjärde pjäs, Maja, fick behålla sin stålbeklädda yta, om det någonsin skulle gå att övertala någon att göra om pjäsen till en del av ett museum....

När det gällde batteriets fyra kanoner togs på länsantikvariens inrådan och i samråd med markägaren Gustaf Trolle på Kulla Gunnarstorps Gods ett unikt beslut att låta kanonerna stå kvar, i plomberade pjäsvärn. Beslutet bottnade i förståelse för den stora roll batteriet spelat i Sveriges historia under beredskapsåren och under det ”kalla kriget”.

Batteri Hälsingborg blev därmed Sveriges enda kvarvarande intakta kustartilleribatteri från andra världskriget med alla kanoner i behåll.

Idag arbetar Beredskapsmuseet med uppbyggnad av en utställning om Kalla Kriget längst in i SPL. Utställningen beräknas vara färdig sommaren 2008 och kommer att omfatta Batteri Helsingborgs roll under kalla kriget. En del utrustning har gått att återskapa, dock inte allt eftersom viss utrustning och t o m viss information fortfarande är hemligstämplad.

Olle Wennerbeck är en av de cirka 30 reservofficerare som hjälper Beredskapsmuseet att samla in information om Batteri Helsingborg under kalla kriget. Olle är Major i reserven, pjäsplutonchef för 125 man på Batteri HB 1970-1977 samt C1 Stf BatC (Chef sektion 1, ställföreträdande bataljonschef ) på Spärrbataljon HB 1978-1984.

Olle har dessutom axlat rollen som guide på Beredskapsmuseet. Det är en fantastisk förmån att få höra någon berätta om en tid som personen i fråga själv deltagit i. Vi tackar varmt för Olles engagemang och att han ställer upp och hjälper till när det krockar med tider och grupper på museet.